Helsingborgs-Posten – 10 oktober 1864, sida 3

sall blef La Marmora först kommendant i Milano och derefter i Neapel, der han också någon tid fungerade som prefekt. La Marmora är hvarken en statsman eller en parlamentarisk minister, men han hyser stor hängifvenhet för Italien, dynastien och de representativa inslilulionerna. IIans fasthet, ratlsinnigket och energi aro väl bekanta, och om Turin icke förhåller sig lugnt, skall det, enligt korrespondenten, snart komma alt göra bekantskap med hans jernhand. — Lanza, utrikesministern, betecknas såsom den mest framstående politiska storheten bland de nuvarande ministrarne. Han var redan i det Piemontesiska parlamentet majoriletens hufvud, innan han antog samma ställning uti Italienska parlamentet. 1859 mottog han sinanspor isoljen i ministeren Cavour, och den första deputerade kammaren, som sammanträdde efter Zuricherfreden, valde honom till sin president. Sedan dess bar han inskränkt sig till att vara blott och bart deputerad, men hvarje gång han tagit ordet har man lyssnat till honom med mera uppmärksamhet ån till sjelfva ministrarne. Alla kabinetler, som existerat sedan Cavours död, ba forgäfves bemodat sig att få Lanza till medlem, — Sella, finansministern är en af Italiens yngsta politiker och uppträdde första gången som deputerad 1860 men väckte redan genom sitt forsta tal allmän nppmarksamhet, blef sedermera generalsekreterare for den offeutliga undervisningen, derpå sinansminister och har spelat en rol Ui alla ministerkombinatiouer i sednare tider. På sin finanstalang har han emellertid ännu icke gifvit något synverligt bevis, men man hoppas det bästa af honom. — General petiti, krigsministern, har varit La Marmoras sekreterare medan denno var krigsminister och under fäldågel hans stabschef. Derefter har han sjelf varit krigsminister i kabinettet Ralazti, och Aspromonte-historien, som inträffade under hans minister, väckte i begynnelsen någon ovilja mot honum, men denna skall dock nu ha lagt sig. — Hvad slutligen Jacini, ministern för de allmänna arbetena, angår, så har han varit en af tidningen vperseveranzas grundläggare och anses af korrespondenten som en mycket formögen man. och mycket rättskskens men icke vidare begåfvad man. Han har en gång förr varit minister, nemligen efter Lombardiets afslutning 1059.