Helsingborgs-Posten – 10 oktober 1864, sida 3

— Morbror! Jag wet att jag måste bHafwa förnärmat dig och att du ide hyser fame ma fånslor för mig fom sillförene, emellertid hoppas jag att jag ide någonsin gifwit dig orsak att tänka få illa om mig, att du uefar mig Nosa ... nå ja, nekar du att gifwa mig Ro sa till min hustru? i — Neka dig Rosa! — uybrast generalen, — få widt jag förstätt få har hon nog sjelf une danbedt fig den äran att bli din hustru. — Ja, men nu år det med hennes eget med gifwande fom jag anhåller om hennes hand, — swarade Jack. — Saken år den att Rosa har ett trofast hjerta, och det fan nog wara att hon ide brydde fig stort om mig få länge Iyes fan log emot mig; men nu då werlden går mig emot och hor tror att jag mistat andras godhet, nu år hon, den kärleksfulla flickan desto fastare befluren att skänka mig ersäuning Dderför af fit eget warma hjerias skatter. Och jag tänket fom få a:rt når jag blott får belälla min egen lida Rosa, få fall jag ändå bli en lycklig man, hwad öden jag för öfrigt foms mer att gå tid mötes. Ett dämpadt ljud från det fönster, der frös fen Beauchamp befann fig, nådde hans öra. Generalen begagnade fig med stor ifwer af sin någduf. — Nåwäl då, det år wisst icke min mening att wilja förhindra detta ättenskap, som warit edra söräldrars önskan, dock är det min vligt att göra Rosa uppmärksam på dina förmögenhetsomstandigheter, att hon, fort fagdt, gifter fig med en fattig karl, och hwad hennes er gen förmögenbet beträffar, få år den wisferlis gen tillräcklig för hennes egna behofwer men dock på intet fått betydlig. — Jag har redan gjort Rosa upp närksam