Helsingborgs-Posten – 7 oktober 1864, sida 3

den danska regeringen blifvit enso med de tyska makterna om delningen af akliverna med hertigdömena; berättelsen till det officiösa berlinska bladet lyder sålunda: Ezedskonferenserna gå sin jemna, för att icke säga slapande gang. Lericder måste aundvihligen intafia, då publiken endast erbatler sparsamma unudetrattelser om huru det gar med underhandlingarne men det vore mycket oratt all haraf draga nägra slutsatser om ett betänkligt stillaståeude. ÄAIdraminst pu bar man anledning att vänta sig utom konserensen få se ett hastigt framåtskridande af underhandlingarne. Frågan om gransregleringen föreligger nu de respektiva borsministrarna och forrän de algifvit sina forklaringar, kan naturligtvis ingenting afgoras. Hvad deremot den finanstella frågan angar, så är man nu, sedan Danmark slutligen lär hafva gåll in på aklivernas delning efter proporiionen 3623; till 651 3, sysselsatt med att från statens egendom atsondra alla de aktiver som skola underkastas delning, och bestamma deras värde alvensom methoden för nppgörandet i detaljer, hvilket arbete lika litet gör det sannolikt att Manu snart kommer till nagot resultat. På sednare tiden hasva de politiska demonstrationerna i hertigdomena, i synnerhet i Holstein, antagit ett främmande sprak emot Preussen och sokt ställa sig på samma politiska ståndpunkt som 4848. De ministeriella preussiska organerna yttra ett lilligt missnöje mol denna ton och uppmana regeringen till kraftiga mått och steg emot detta oväsen. Kreuzzeil.? yttrar sig salunda: Med hvarje dag visar det sig tydligare, att alla deras forsäkringar om tacksamhet och erkänsla mot sina befriare endast äro tomma fraser. Tvertom utbryter en tillväxande ovil:a och en fiendtlig stämning mot de tyska stormakterna, isynnerhet mot Preussen. Man tackar med sorebråelser och klandrar deras, åtgärder såsom oberättigade. Då deta kan ske redan uu, då hertigdömena äro uttryckligen afträdde till Preussen och Österrike, blifver det nödvändigt att med snaraste anskaffa säkra och varaktiga garantier for ett rikttgt ordnande afhertigdomenas förhållande till Tyskland och i synnerhet Preussen. Detta älvensom ett lagbundet statsväsende emot det demokratiska ovåsendet uppnås bäst sålänge vi hålla saken i vår hand ocb allt väsendtligt afgorande beror på stormaktarns vilja.