— J en artitel med öfwerskrift: Standinadismens närwarande ställniug och framtids: utsigter, yttrar Jönköpings Lidning till slut följande: Wi hafwa långe sjeljbehagligt inmags gat oss i högtrafwande föreftällningar, dem må ra poeter flitigt närt, om den swensta kraften, det swenska hjeltemodet, hwilka wäl än en gång kunde segra en mot tio, och wisa tig wara sig sjelfwa nog. Men nu år kriget långt mindre än förr den personliga tapperhetens, och wida mer än förr de rita penningetillgångarnes sak. Danskarne hafwa ej dukat under derföre, att ej deras soldater warit tappre och ochjertade män. Orsakerna äro mängahanda, men till de wigtigaste hör underlägsenhet i materiel. Det är dyrt, att i det afseendet Hälla fig uope i jemne bredd med de stora militärmalterna; men hwad för hwart och ett af de tre folken är omöjligt, det fan dock med utsigt till framgång af dem jams fäldt försökas, om de efter ett gemensamt system anwända de fummor, fom ve offra på sitt förs swarswäsende. Detta är en sida af saken fom tilltwingat fig nppmärksamhet hos of. En an nan är den, att numera Tystland besitter mer del att stapa en start sjömatt, hwilken endast den förenade focuffsnorff danska slall tunna bjuda spetsen. Blifver ej Danmark med ens förenadt, få siall det äfwen mot fin wilja öfa antalet af wåra fiender, fom då till jjös stola omsluta oss från twå sidor. Att iuwända, att mi ine genting hafwa att befara af Tystland, och att iyssland allena är wår arffiende, wore numera mer än löjligt. Frihetens fiender, folkförtryckets målsmån bo lika wäl mid Donan och Spree, fom mid Newa, och desa måste i följd af en ins re nödwändighet wara wåra fiender. Låt wara, ett eröfring ej är deras mål; den skall då blijwa deras medel för att ge friheten danesäret. Wäl är möjligt, att den tid skall komma, då absolutismen får siy ur Tysiland, och att der med en werklig frihet äfwen fan uppspira wäns skap till de nordiska folfen. Men om man bes traltar Tysllands sörwildade demokrati, som för fin ursinniga eröfringslustas tillfredsställelse offrar fig till en lelboll, ett redskap ät den tyska frihetens swurne wederjalare; om man bejinnar huru rentaf osörmöget af all politisk uppför swan tyska solket hittills wisat fig, så äro ut: sigterna till den sanna frihetens seger i Tyskland — och dermed följande förbrödring med Nors den — ej synnerligen närmare, än Hoppet att fe Ryssland komma i besittning af politist fris bet oc lemna cröfringarnes stråt. Meed ett ord, det bör stå klart för of, att det ejär blott frår öster eu fora hotar, utan en dylik, tanste ännu närmare, lurar i föder. Den flutsats, dit wi komma wid en granskning af opioner oc åtsigter bland de nordista follen i denna tidpunlt, är den, ott insigten och öfwertygelsen om den politiska skandinariemens Nnödwäns dighet aldrig warit få allmant utbredda eller klart fattade, fom un. Och deraj är i wåra vgon ett lorollarium, att just uu ögonblicket är kommet för de politiskt tänlande och intressera