Helsingborgs-Posten – 30 september 1864, sida 3

och tillbaka i rummet. Fröken Beauchamp såg litet nedslagen ur och war willtådig om hwad bon skulle swara, då i detsamma lätta och has stiga sieg hördes närma sig på den grusade gången utanför fönstren. — Der kommer Jack! — utbrast hon och sprang fram till det öppna fönstret. RNosa stannade, såg willzädig ut, men närs made fig ide. Fröfen Beanchamp såg uti trädgården. — Will min herre då alls ide helsa godmorgon på mig i dag. — Ah, Harriet, är det du? Godmorgon! Hwar är Rosa? — Härinne i rummet; längtar du efter hens ne? — Naturligtwis. Det war också en uns derlig fråga att göra hennes riddare; fåg till henne att om hon will wisa fig för mig wid fönstret, få fånner jag ide någon saknad af solen, fom nu håller på att dölja fig bakom molnet derborra. Men fan jag lita på at: du ordagrant återuppprepar mitt wackra tal jag fan swära på att Horace aldrig säger något få wackert åt dig. — Rosa, Jack längtar efter att fe dig, — fade fröken Beauchamp i det hon wände fig inåt rummet. Fröken Barrington gick långsamt fram til fönstret och fåg ned på den herre, fom stodj der nedanför och wäntade; åsynen af den unge mannen kunde wara ganska behaglig fålunda som han stod der i sorglös wäntan, under det solens strälar spelade genom hans lockiga hår och bruna polissonger. DÅ hon fom fram til fönstret fåg han upp, men gardinen dolde hen ne få att han ice såg det allvarsamma ut trycket i hennes ansigte.