Helsingborgs-Posten – 30 september 1864, sida 2

Jack hade gjort något dumt streck ... något Hon war få upprörd att Hon ide kunde forte sätia. Det låg et sådant uttryck af förkräcs kelse i hennes röst, att Rosa hastigt lyftlade sitt hufwud från heunes axel. — Nejf, nej, han har alls icke begålt någon faute; huru kunde du ett ögonblick tro något sådant, Harriet! men ... men på sednare tid har jag tyckt mig finna, och nu år jag alldes les såker på ... att Jack ide Håller det mins sta grand utaf mig... fe der har du allt sammans. — Jack! håller han icke af dig. Rosa? Nej, det war då den största dårskap ett sådant litet bortskämdt barn kunde hitta på; men hwad i all werlden har den stackars gossen gjort, att du knnde falla på slika idser? Fröken Beauchamp kände fig lättad om DHjers tat wid denna bekännelse och brast ut i föratt. Rofa wände bort hufwudet. — Han bar ide gjort något ... — började hon åter, men fortfatte ide. — Men kanske twårtemot något, fom han uraktlåtit att göra? Ack, Rosa, detta blir gans sta kinkigt att afgöra, då man ej har något bestämdt att hälla fig till; det bedröfwar mig werfligen att höra; om du fan, få berätta mig hwad fom bragt dig på dessa tankar. — Jag fan ide säga något bestämdt, — utbrast Roja häftigt, — men det år få måne ga, många fafer, blotta obetydligheter i oh för fig; ja, jag år säker på att du stule skratta om jag anförtrodde några af dem, oo dock tje na de alla tillsammans art bewisa er sak, säm jag är säker på; tror du att jag nille syga något sådant, Harriet, om jag ej hade mina fulla skäl dertill; ja, det är werkligen grymt