Helsingborgs-Posten – 30 september 1864, sida 2

all sralllstuudo och oetysuv. Helsingborg. — Furstlig förlofuing. I Onsdags firas des på Bernstorffs slott förlofningen mellan Ö. Krjs. H. Nicolaus och H. K. H. Prinsessan Dagmar. — Teater, Djqvelens memoirer är ett af den moderna franska dramatikens alster, Bwilz fas största förtjenst är en genomgående farakters: teckning, intressant intrig och en nätt oc) liflig dialog. J dessa hånseenden är onekligen näms ga pjes en af de öästa wi på länge fett ur den stolan, ehuru wisserligen anmärkningar kunde göras mot def anläggning och plan och det sätt hwarpå styckets swärigheter lösas. Wi lemna dock dessa åsido, helst publiken genom det bifall den ådagalade, tycktes både gilla styckets inner håll samt de spelandes sätt att återgifwa dets samma. I detta feduare hänseende gjorde fig isynnerhet Hr Wulff förtjeut genom det tifliga och lediga sätt hwarpå Han lyckades fram ställa den hederliga, för det sanna och rätta fig uppoffrande Robin (djevelen), fom i pjesen alls icke älskade mörkrets, listens och ovättfärdighes tens gernengar, utan twärtom här uppträdde såsom dess häm nare. — Wi wilja nämna, att han alls ej i stycket representerar mörkrets furste, utan delwis få uppträder till följe af en till fällighet oc) menniskors swaghet och låttrogenhet. — Äfwen hr Hauropitz ätergaf förträffligt baronen, gurmanden, girigbuken Rapinigre och fru Jacobsen, som wanligt enkel och okonstlad, war förträfflig som den uppoffrande Marie. Hr Wulff blef framropad. Till slut gafs Ka(ifen paa Aftenvisit, en munter, men för öfrigt obetydlig farce, i hwilken hr Dahlbom förträffligt återgaf titelrolen. — På Söndag gifwes Alex. Dumas Grefwen af Monte Chrijto. — Kungen Hå Öland. Från Lerkaka på Öland skrifwes: En stor händelse har inträffat: Kungen har warit i Lerkaka. Han war här för att stjuta åkerhönor och alwargrimmor. Det underligaste war att han såg ut fom en menni: ska och åt fläft och potates hos en bonde iIunften. Sjelf war han få gemen och hörde ef ter hos mor om potatisen mar färdig. En häft i byn Lerkaka blef litet kollrig och slet fig lös; men Kungen tog fatt i kampen, fom flutligen wisste att iakttaga refpefta. Då maje ftätet klef öfwer en stenmur, ramlade den ner, men har fade muren ordning efter jig. Så möck mwett wis int somt herrfolk anleds, då de gui efter hönfa, menade flere gubbar. Dä en hiskligt start och feratti! försäkrade gum morna od) gubbarne enstämmigt. Ja wars, instämde grebborna, föj det Han int liten, han, kär mensker! Och få obilligt gram ög: nakast han har fen! Lerkaka by kommer att i oförgåtligt minne bewara hågfomften af Kuns gens besök. Bönderna der tyda att när man har en få gemen tung, då är det roligt att wara — folk. — wanlig tilldragelse. I Tidskrift för veterinärmidicin och husdjursskötsel berättas: Veterinärläkaren A. Brolin i Lund har med: WAWAWA —