Moln på en klar himmel. (Öfwersättning från engelskan.) I. J det wi förlågga skädeplatsen för wår bes råstelse till en herregärd, belägen i ett af Engz lands wackraste och mest pPiuoreffa landskap, betja wi läsaten fjelf föreställa fig ect rnm, i hwilket finnes allt, som kan wara egnadt till att göra det riktint trefligt oh beqwämt; i detta rum finna wi en wacker wårmorgon twenne unga damer, hwilka wi taga oss fitheten pres fentera för läfaren. Den äldfta sitter tilbafas lutad i en ländstol, en wacker windthund hwis lar vå hennes fnån. Den yngre flår wid det öppna fönftret och hennes blickar stirra tant sullt ut i trädgården. — Wet du hwad, Roja, — ntyrister plöts sligen den första, — jag sitter just och tänker vå yqwad du ändå år för en lycklig warelse, du har wisst aldrig hy någon önskan, fom ide ör gonblickligen blifwit uppfylld, och hwad werfs liga försakelser beträffar, så har naturen och (vdan få rikligen betänkt dig med fina gåfwor, att du omöjligen fan hafwa kännt någonfoms helsl. Ja, min fåra Rosa, du fan gerna tro att kring din wagga start alla goda feer, fom täflat om att skänka dig fina gåfwor; jag Är wiss på ant till och med den otäcka gamla hera, som sällan saknas i nägot äfwentyr och fom bringar få många olyckor öfwer den stackars lila prinsen, också warit med och gjort dig en eller annan sällsynt present. — Möjligen den att fe ett fel i det, fom alla andra finna fullfomligt, — swarade den unga damen, fom stod wid fönstret, med be: dröfwad ton.