ohöere et aimable Louise? med underrättelse om den glada nyheten. Fångarna blefwo dömda tid 10 års depors tallon. Domaren uttalade den åsig, t att Le Bret tons straff skulle hafwa blifwit på lifstid, om han ei i det sista ögonblicket hade wisat ånger. Då Lewasseur lemnade domsalen, ropade han på franska och med en af raseri dämpad flåms ma: Jag skall minnas både dig och den förs bannade Trelawny, då jag en gång kommer tillbaka. Jag är alltför wand wid detta slags hot för att det skulle funna göra något inttyck på mig och jag nöjde mig derför med att myc fet höfligt saga: Au revoir! Allons! Hämnden. Lewasseuc och hans stallbrödrar afreste till förbrytarsfolonierna på skeppet Amphytrion, hwars förlisning på den franska kusten wackte en få sorglig uppmärtsamhet i hela England. Jag beklagade le Breton, fom jag ansåg fra rate wara en swag, feg stackare, änsen werklig skurk, då jag i tidningarna läste om denna alyckliga händelse. Andra och nvare häudelser förjagade emellettid snatt ur mitt minne den med hans namn förknippade affären, till def ett förskräckligt äfwentyr fom det att åter stå lefwande för mig och lärde mig hur förfårs ligt hatet fan beherrska och leda folk. En inbrottsstöld hade föröfwals i Portman Square, wid hwilket tillfälle tjufwarna hade bortfört en mängd silfwer och utfört sitt arbere med sådan slughet och djerfhet, att man icke kunde twifla om, att det war öfwadt folk, som här hade warit framme. Det hade ide lyckats de polisberjenter, fom först hade tagit saken om hand art uppdaga gers ningsmänanen och man öfwerlemnade derföre fas