de mig skyndsumt. ca det gerna wård talt, för wintern är wådret kapitalt. Jntet tecken till snö. fl, fir! det war kostligt! Tror ni, sir, att Newyorks yttersta avenyer råda ända till, eller kanste bortom, Westpoint? Ingen smula fuö; ah! Det war fojtligt ! Jag tog min nattsäck, tände en cigarr och fom ut på gatan. Det war ännu mortt; lujten war få tjock, att newyorkarne kunnat ftvufit deu på bröd och ätit till frufojt. De grå attiga mennistosigurerna gingo samtligen i traf och galopp. Gatulokomotivet fom med brins nande lyfttor. Jag stannade, guodde min näsa med pelswanten och ilade sedan till ftationen. Jnom sem minuter war jag på Hudsonbanans perxou. ÖÄfuerallt bister köld. Jag sölte tilllämpa mig en kopp buljonga, men fick ingen. Med swårighet uppsnapvade jag en mint-julep, fom bekom mig högst illa. Det gick omtring i mitt hufwud. Se, min gosse, hwart skall du taga wägen? frågade mig en bekant röst, och min wån bans tondultören Herzer, ombonad fom en grönläns dare, stod framför mig. Jil Hudson City. TJTill lilla fästmön? Telegrafera en mac: fer morgonhelsning till Henne och gå hem och lägg dig i din säng — wi få ett afstywärdt wåder och en förfträdlig wåäg. CatftillsMiouns tains äro farliga, när de sätta upp fina hufmwuden. FJag skall gifta mig ännu denna dag. För tusan! Det war en annan jat. Jag gratulerar och önskar blott att mi ide mätte blifwa qwarliggande på wägen. Hwad säger wännen Simmers 2 SHans intriger skola nu hafwa sitt slut. Simmers war min rival. Hau hade worit nära deran att förlofwa sig med Anna Collins, då tillfällligheten förde mig till Hudson City och m:r Collins hus. Anna gaf mig afgjordt företräde framför fin förre friare, och efter ungefär fyra weckor erhöll Simmers of m:r Col: lin den mycket lämpliga uppmaningen att ins ställa fina besök. Sedan han blifvit affärdad af m:r Collins och Anna sjelf, lemnade han Hudjou City, der han dittills bott, och flyttade til Newyork. Från denna tid hade familjen Collins ingen lugn stund mera. Simmers skref det ena passionerade brefwet efter det ans dra : hopade på mig en följd af lögnattiga bes styuningar, och bemödade fig öppet att bringa i misskredit m:r Collins, fom war byggmästare och civilingeniör. Då jag en afton passerade Weststreet, gjorde Simmers på mig ett perfons tigt angrepp — han sljöt på mig med en res volver, men bommade twenne gånger, hwarpå jag slog omlull honom och trampade Honom med fötterna. Sedan def hade jag ide åters fett honom. Jag dig i akt för Simmers, min wmän, fade konduktören. Iag tror att han sedan åtta dagar befinner fig i ett ohielpligt tillständ och är i frånd till alt. Jag fruftar honom ide, det wet han. Stig nu in, flöt min wän och räckte mig fin bepelsade band. Haftigt fom han tillbaka. Iuljanl! Det hade jag näftan ide tänkt på ! ropade han. Du tan fara första klassen. Öfwerallt är tomt, och få kommer jag under wägen in till dig, få kunna wi prata... Jag stulle just stiga in, då jag warsnade Simmers höga, bredaxlade gestalt. Han ftirrade på mig och strök fina långa polifonger. Derpå ilade han till det tåg, iom Höll omedelbart bakom wårt, och sprang upp på machinen. Jag satte mig i den eleganta waggonen, fonz duktören stängde dörren od) hän brusade tåget genom Manbattanstadens östra del. Kings brigde, der Hudson grenar fig till Caftriver, war snart uppnådt, oc) dundrande, döfwande, skrällande och skramlande fullföljde tränen sin vana till de höjder, fom Hudson djerft har ge nombrutit. Konduktören fom in i min wagn. Det går åt helwete ! ropade har. Tänt vig, wi hafwa bakom oss ett tåg, detsamma fom ftulle afgå först en halftimma efter of. Simmers för det Har man wäl någousin hört talas om en sådan brådska. Karlen har lagt an på att upphinna oss och krossa oss till gröt. Wart tåg gick med förskräcklig fart. War det ett mad eller hwad eljeft? Wi höllo icke aura (. A. ä rss ansa 56 as. NÄ AA ArtLnrf