Helsingborgs-Posten – 12 september 1864, sida 3

mig också och låtsade betrakta en tafla, som hängde öfwer kaminen. Det war ett kriliskt ögondlick, ty wi kunde ej afwända händelsernas gång, då signalen alleredan war öfwerenskommen. Dubarle hade sprungit upp och iakttog Jackson med lågande ögonkast. Denne war sysselsatt med alt undersöka wexlarna och räfnade högt: En — twå — tre — fyra — fem. DÅ det öfwerenskomna ordet war uttaladt fas stade han fig öfwer, le Breton, fom fatt wid sidan af honom och i samma ögonblick stack jag ett af mina ben emellan Dubarles och flun: gade honm med fraft mot golfwet; i nästa fe fund fattade jag Lewasseuc i strupen och fat te en pistol för pannan på honom. Hurrah, ropade wi båda i ögonblickets spänning och för än skurkarna hade återfått fattningen hade wi satt bandbojor på Lewasseur och le) Bretton och snart efter fingo wi bugt på Dubarle, Så snart Lewasseur säg hwad fom passerat, iy allt detta skedde i en ögonblick, och han hade hittils warit liksom förlamad, wrålade han af raseri fom en wansinnig och jag tror han skulle haft krossat sut hufwud mor wäggen, om wi ide hade warit der. De twå andre woro mera stilla, och då wi hade bundit dem och samlat tillhopa der stulna, lemnade wi triumferaude huset, sjelfwe öppnande för of, ty vis gan mar förswunnen, förmodligen för att underrätta fruen i huset om den owän:ade wäånde niug saken hade tagit. Wi frågade sedan als drig efter dem. En timma derefter sutto fångarna inom lås och bom och jag skyndade mig att underrätta monsieur Bellebon derom. Hans glädje blef, fom man lätt kan förstå, ofantligt stor, och jag lemnade honom, sysseljatt med att skrifwa bref till firman och utan twifwel också ett till ycotte