Helsingborgs-Posten – 9 september 1864, sida 2

Videle! utbrast jag. Den må wäl aldrig stå i sammanhang med le Bretons forrefpons dents Fidele. ö Genast framtog jag min anteckningsbok och wid skenet från en gaslykta låäste jag följande bit af ett bref på en af de parfymerade Pape perslapparna: ma pauvre Fidele est per — Den uppspikade plakaten war daterad ungefär för 3 weckor sedan. Jag gick in i buliken och i det jug pekade på plakaten fade jag att jag kände en person, fom lade funnit en liknande hund. Damen wid disken sade att det gladde henne mycket, då den dam, som hade mjstat den war mycket ledsen öfwer förlusten. — Hwad heter hon? frågade jag. Jag fan ide rikligt uttala namnet, swarade hon, men i denna bok har hon sjelf skrifwit det. Jag läste: Madam Lewasseur, Oak Cottage, ungefär en mil på :vägen från Edmonton till Southgatan. Sten liknade mycket den på de i le Bretons pult junna papperslapparna. Nu hade jag ändiligen funnit ett flagg spår och jag beslutade at följa det efter båsta förmåga, Jag skyndade mig bort till en wälbekant hunds älskare, och mot god betalning länade han mig en gammal hund; ändan af swansen blef i i haft afhuggen och fåret få tilläkt att det ej syntes wata nytt. Jag ankom till damens boning nästa förmiddag kl. 12 och war få fullkomligt maskerad som en riftig Londoners hundejuf, att min egen hustru uppgaf ett rop af förskräckelse, då jag gick in för att spisa frus tost innan jag begaf mig åstad. Frun på Oak Cottage war hemma, men war något opahlig, få att pigan erbjöd fig att bära hunden till henne, fastän hon sjelf kunde säga om det war Fidele