Helsingborgs-Posten – 9 september 1864, sida 2

anställa undersökning utan wittnen. Han fann Detta mycket riktigt, och qwinnan blef likaledes sänd i ett ärende. Jag undersökie och genoms snokade hwarje upptänklig gömma, jag genom läste hwarje nog få liten papperslapp, på hwilfen något war skrifwet och blef slutligen får vig, fom det iyntes utan något refultat. — Ar ni fullfomligt öfwertpgad om, att monsieur le Breton hwarken har någon qwinz lig slägting eller bekant här i landet. — Alldeles, swarade han. Jag har flera gånger frågar konloristen Dubarle och den gamla qwinnan derom. J detta ögonblick fom den unge mannen tills bafa, ganska andfäddd måtrkte jag och jag gick nin wåg. under det jag äfwen denna gång passade på att han ej sick fe mitt ansigte. — Jngen awinlig slägtiug eller befunt, tänks te jag wid mig sjel,, vå jag äter :rädde in i hotetlel, fom jag nyss lemnat. Från hwem komma då dessa bartfumerade breflappat, som jag fann i pulten. Jag salte mig ned och för? söfte att få ihop någon mening genom att fårta dem tillsammans, men efter en hel del fäfänga försök blef mig endast klart, att de alla woro strifna af samma hand, och denna hand till hörde en qwinna, samt att de woro bitar af olifa bref. Omkring 2 timmar derefter gick jag bort mot Stohe Newingion, der jag skulle göra några frågor om en helt annan faf och hade knappt kommit förbi Kingslaond-gatan då min Uppmårffambhet fåltades på ett uppflis föradt kulört papper, på hwilket war tryckt föls jande: Twå guineers belöning. Borilupen. En italiensk knähund. Swansen är stubbad och den lyder namnet Fidele. Jnnnder stod skrif, wet: nårmare underrättelse meddelas hårjå des.