Helsingborgs-Posten – 9 september 1864, sida 2

eller ej, blott jag wille taga den ur kergen. Jag swarade, att jag wisade hunden endast för das men sjelf och att jag ej betrodde den Åt nägon annan. Detta budskap framförde pigan till frun, under det jag ännu stod utanför gatudörs ren, ty pigan hade med prigwärdig försigtighet tilläs. den midt för min nåsa, i bettaftande af mitt ulseende och de många småsaker fom lågo i föfet. Jag blef ånvo insläppt med en wänlig uppmaning att torfa wäl af stöslorna, och art jer dan siiga upp till ofwanwåringen. Madame Lewasseur, fom just ej war få sin hwarken till maner eller i tal, fatt på en soffa i fpänd wän tan att snatt få tyda den fåra Fidele till fitt bröst, men mitt utseende förskräckte henne till den grad, att hon af alla krafter skrek på fin man. Monsieur Lewasseur fom inrusande i rummet, halfrakad ach med rakknif i handen. Han war en hög, starkt byggd man med präftiga multas der och dito engelåmån. 5; u est-ce-qvwil-y-a dame ?? frågade an. — nJais voyez cetto horreurdläå, swarade damen, menande mig ob ie hun en, fom jag håll på att taga upp ur korgen. Herren log och då sruen återfått fanningen började hon att betrakta den förmodade Fidele. — Mais mon Dieu! ropade hon, då det flutligen lyckats mig att få fram den åldrade fföns heten, det år ej Fidele. — Ni misstager er, min fru, fade jag med oskyldig förundran. Här år ju hennes swans, och jag höll det stympade stycket närmare hens ne, för att hon bårtre skulle fe. Det gagnade emellertid ide, oh då herren började blifwa os tålig och yttrade en wiss lust att med spetsen af fin stöfwel hjelpa mig nedför trapporna, tog