Helsingborgs-Posten – 5 september 1864, sida 2

— Gif mig nyckeln till lönnrummet uppe wid trappan, som ni har i bröstfickan. Ni har uppenbarat allt, medan ni sof, usling. Han utstötte ett tillbakahållet skrik. Jag förs blef wyt. Slutligen pustade han: hwad — tar jag sagt? — Att mr. Hursleys silfwer år aedgräfdt i trädgården wid det stora trädet; att ni har fått 1000 puad, fom tillhörer den Unge mannen, hwilken ni sökt förgifta; act ni förtjente 450 pund på det silfwer, fom blef stulet i Salisds bury; ant ni sjelf smög er att hålla vitrjololjan i det the fom Henry Rogers drack. Han utstötte några oariikulerade ljud och blef liggande flera minuter utan att säga nås got, öfwerwåldigad af förffrädcelje, Plötsligen tycktes han få nytt hopp; hans ös gon strålade och han fade med feberaktig fpens ning, — det år sant; det tjenar till ingenting att förnefa det; men ni år ju enfam och fattig, ja utan twifwel fattig. Ett tusen pund — ja mera — mycket mera. Twå tufen pund i guld; purt guld allisammaas, det skall ni få, om ni will skona mig. — Hwar dolde ni såpan den dag, då, såsom ni tillstär, ni försökte förgifta Henry Rogers. — J det lönurum ni nyss nämde. Tänk blott, 2000 pund i guld — ja guld alltfams mans. Under det han talade, fattade jag den gans fe skurkens händer, presfade dem tillsammans och det wältaliga klirrandet af ett par hand: jern, jag satte på honom, war mitt enda swar. Han uistötte ett tjut, få genomtrångande, att betjenterna utanför hade hört det och började bulta på yttre dörren. Pigan öppnade för dem och inom några minuter sutto de arresterade —