Helsingborgs-Posten – 5 september 1864, sida 2

— ECaer staten rätt att belägga med döds straff? Under denna öfwerskrift yttrar Wefts manlands Läns Tidning: Med wämjelse inregistrera, wi äter twenne nyss skedda afråttuingar — Abergs och Tolfs. Det synes of wara hög tid att den swenska pressen i denna fråga evhälligt uppträder och uttalar sig mot den fwenska staten, som, få att säga, legalijerar mordet, genom att sjelf begå det. Mord är mord, hwilten fom än begår det, en enffild eller follektiv personlighet, indi viden eller staten. Straffet måste följa på illgerningen; men i sjelfwa straffet maste ligga ett korrettiv, ett förfök att förbättra och förädla illgerningsmannen, med ett ord, att lägga hus manitet i sjkljwa straffet. Men med ett mord har ingen, ide ens samhället, rättighet att wåldsamt ingripa i den Ewiges rådflut och dolda plan med en menniskoande. Det ligger ett fruttanswärdt answar i försöket att wilja spela Förfyn och genom ett enda hugg med bödelsyrxan med ens afklippa tråden af en menniskas lif och sålunda falla Gud i embetet, som torde egt medel öfriga för äfwen dessa wilsna andars frälsning och för det lif, som ligger bortom den förlät, hwilken först remnar i döden. Det moderna samhallets lagstiftning måste komma ihåg att Gamla Testamentets kriminalprocess föll på Kristi fors, od att derifrän ide mera frultans, utan kärletens och försoningens ande gick ut öfwer werlden, och denna ande bjuder att söka upp de förwillade fareu och bära dem åter i en faders famu. Man må ide försöka att slå of i haljen med den såkallade dödsberedelsen, fom samhället fkänker den lifdömde; ty mer än en gång har man både Hört och sett, huru pass grundlig den warit. En själ, som kanske under en lång kedja af år sölat sig i alla möjliga laster och derigenom blifwit mer och i A50