Helsingborgs-Posten – 29 augusti 1864, sida 4

åldsta kronhjorten, en 44-grenad. hvilken skall få den äran alt sallas af konung Wilhelms hand. — Under alla dessa ovationer forsporjes föga entusiasm från pressens sida. Till och med de insvirerade tidningarne vilja blott ovilkorligt instämma i det officiela jublet. Botschafter, som anses för statsministern Schmerlings organ, aftrycker visserligen den officiela Abendposts? prunkande valkomsthelsning men inleder den med en artikel, hvari konungen af Preussen tillhålles alt visa aktning för Förbundets rättigheher, hvarjemte uttalas den forhoppning att det Österrikiskt-Preussika förbundet skall fina sin egentliga styrka i denna aktning för Tyska förbundet. ?Med detta hopp — slutar artikeln — och med de bästa onksningar för dess uppfyllelse bjuda vi konungen af Preussen ett hjertligt välkommen. Först sedan festligheterna tagit slut och konung Wilhelm afrest torde man kunna vänta all fredsunderhandlingarne på allvar begynna. — De instruktioner till Danska besullmakligade, som genom kapten Bille afsändes till Wien innehollo endast de allmannaste grunderna och ha i dessa dagar kompletterats genom mera utförliga, hvilka i forening med de dithorande slnausiela bilagorna utgöra en hel volym. Frankrike. Pariserticningarne sysselsålla sig nistan endast med festligheterna för konungen af Spanien. Förestallningen i den kejserliga operan var utomordentligt lysande, och man hade anvandt stora summor for att dekorera åskådareplatsen i medekideus stil. På båda sidor om ridäen framfor scenen voro kejserliga hustrupper uppstallda, kladde i forntida dragter. For den kejserliga familjen och konungen af Spanien hade midtemot scenen en stor loge blifvit inrättad, som var bekladd med guldbroderat rödt sammet oah ofver hvilken hojde sig en mycket stor hronhimmel, med den kejserliga kronan och örnen i midten samt Spaniens och Frankrikes vapen på omse sidor. Revyen den 49 var särdeles lysande, men intrycket stordes af det ruskiga vädret. På astonen var stor bal i S:t Cloud. Man lornekar icke i Paris, att Spanien och Frankrike stå pa god sol med hvarandra, men oppositionspressen kan icke tillbakahålla några spetsiga anmärkningar ofver att den spanska alliansen endast ar en tarflig ersattuing for den engelska, hvilken i Paris mera an någonsin anses stå på svaga sotter. Konungen af Spanien — eller rättare drollningens af Spanien man — har den 21 dennes anträdt aterresan till Spanien. Från S:t Petersburg omtalas vidare en annan diplomatisk utnamning, som väcker stort uppsecude. Kjesar Alexanders generaladjutant, Nicolai Ignaliesf, hitintills director för det asiatiska departementet, har blifvit utnamnd till utomordentlig gesandt och befullmåkligad minister vid den ottomaniska Porten, och man ser häri ett tecken till att Ryssland, ater vill intaga sin förra ställning i Orienten. Ignatief hedras af Kejsar Alexander med samma tillit och fortroende som Kejsar Nicolaus skånkte Menschikoff, och hans utomordentligt bastiga avancement villnar icke blott om denna magtiga protection, utan tillika om stor duglighet; först 1846 inträdde han i armen, och redan 1860 blef hav på en gång Generalmajor och Generaladjutaut. Den turkiska regeringen lar for ögonblicket lägga i dagen eu mycket siendtlig stämning emot Ryssland, och man anser, alt gesandten redan af denna anledning skall få de svärasle uppgifter att lösa. Men hartill kommer ytterligare det prekara tillstandet ofverallt i Orienten. Det har lyckats Prins Couza att emot Rysslands vilja genomföra sin demokratiska statskupp, och han har genom sitt kloka uppsorande förstått alt asladkomma det basta förhållande emellan sitt land och den turkiska regeringen. Rustningar foretagas i Donaufurstendomena, långt osfvarstigande det unga rikets sinanciella krafter, och man måste nodvandigt deraf sluta, alt Furst Couza forbereder sig på alt spela eu rol i ett krig. I Serbien räder stor gasniog. och det nationella partiet har beslutat mästaren har för detta tillfälle sparat den