Hon fade att den föregifne doktorn war en meds brottsling, och de hade redan i flera hotell fas vit fram på samma sätt fom i min. Då jag frågade henne huru de gingo till wäga, beråts lade hon att Hon obserwerade de ankommande fremlingarne och gjorde sig underrältad om de tyckkes ega penningar. Sedan tog hon reda på hwilka rum de fingo och mäste undersöka dörtarne o. s. w. Dena kunde hon lätt göra, då hennes gående af och an i huset ej wäckie någon uppmärksamhet. Om natten måste hon undersöka om korridorerna och passagerarna wor ro lediga samt att allt war lugat; mötte han någon, få behöfde hon blott taga wågen till köket, liffom bon hade något a:: uträtta der för den sjukes räkning. Andra morgonen fåt jag falla en poligbes tjent, och då doktor Adams wisade sig, blef Han genast arresterad. J början war han mycket ofwetraskad; sedan wisade han sig ond, swor och stampade. Jag hade af Klara erfarit att Adams barkbort penningarne som Lutton stal. Doktorn wille ej säga oss hwar han bodde, men stället war snart funnet och der påträffade wi också alla de penningar, vå högst litet när, fom blifwit mina gäster frånstulna. Och så sattes jag i ständ ant betala till mina gäster nästan allt hwad de förlorat, och få snart saken blef känd, återkommo dessa. Herrarne Lutton och Adams igenkåndes fom gamla skurkar och dömdes till lifstidsfängelse. Klara lefde länge i mitt hus och blef slutligen min bokhållares hustru. Hon år nu den aktade wärdinnan i i hotellet, der hon gjors De silt fifta arbete åt fin skurkaktige hetre.7 (Slut.)