Utlandet. Det Sachsiska andragandet vid förbundsdagen angående 1 i fredspreliminärerna om afträdandet af Konungen af Danmarks förmenta rätt till hertigdömena till förmon för stormagterna återtogs vid mötet den 13. Orsaken härtill angifves olika. Enligt några skulle Hr v. Beust hafva mottagit en harneskkladd not och i forskräckelsen dragit sig tillbaka, men detta tillbakavisas med harm af Hr v. Beusts organ DresdenerJournal.? Sannolikt är, alt andragandet blisvit tillbakataget, emedan Sachsen fruktade att i det afgorande ögonblicket öfvergifvas af förbundsdagens majoritet och icke vågade i en isolerad ställning inlåta sig i eu så omtålig tvist med de båda busarne. I åtskilliga tyska tidningar har man med bestämdhet päslalt att från Österrikes sida ej något hinder skulle blifva lagt för Preussens plan alt behålla Lauenborg som ersältning för krigsomkostnader och utbetala Österrike dess andel deraf i kontant mynt, samt alt underhandlingar, som gingo ut harpå redan äro öppnade. Denna underrättelse demenleras nu på det beståmdaste i osficiosa korrespondenser från Wien till flera utländska blad. Deri forsäkras tillika att hvilka afsig er Preussen än må hysa i sådant hänseende, så torde det dock vara säkert att man i Wien ej vill veta något af en sådan anordning, hvartill det också finnes så mycket mindre anledning som det genom fredspreliminarerna tillborligt blifvit sörjdt for ästadkommande af ersättning för krigsomkostnaderna. Österrike år för sin andel i dessa hänvisad till hertigdömena och dessa äro sullkomligt i stånd att betala. Rorande hogtidlighållandet af Naponleonsdagen, den 15 dennes, skrifves samma dag från Paris till en tysk tidning: I morgse kl. 6 förkunnade kanonerna vid invalidhotellet festdagens begynnelse. Det var tolfte gängen, som deras thordon väckte Parisarne på denna dag — med andra ord: kejsardomet firar i dag sin tollte officiella hogtidsdag. Tiderna ha forändrat sig betydligt sedan den 15 Augusti 1955, då första Napoleonsdagen hogtidligholls. Den gången emotsåg man denna stilldragelse med spånniog; man lyssnade till yttringarne af den offentliga meningen, genomstrosvade sorsladerna för att utforska siunesstämningen, räknade vivatropen for kejsaren, hvilka hordes på gatorna och vårdshusen, afvensom de hus, som hade smyckat sig med flaggor eller voro illuminerade. Parisarne sjelfve — stemmande kommo på den tiden sallan till Paris, då man hvarje ogonblick kunde befara en revolution — strömmade hopvis till ChampElysees, rådhuset och förstaden S:t Antonie for att se, huru kejsardomet firade sin Logtidsdag. Man hörde många undertryckta hotelser, morka spådomar och bitande qvickheter. Myndigheterna sunno det nodigt att vidtaga storartade målt och steg, och bladen i provinserna och utlandet läto sig pr: telegraf meddela, att dagen lyckligt aslapil. Nu är det helt annorlunda. Från morgonen kl. g nerrskade der stark trängsel i alla gator och från kl. 4 hade publiken redan börjat alt uppstalla sig vid theatrarne, ehuru före— —ä2ä—— 0—g p— ——