Helsingborgs-Posten – 26 augusti 1864, sida 2

obebodt rum, kallade jag dit en af mina fars kaste drängar att bewaka honom under natten. Sevan gingo wi till hang rum, der wi funno den unga flickan siitande gråtande på fången. Hon war så wacker, så mild och tycktes få oc lycklig, att min sympati för henne waknade. Jag lofwade henne, att om hon wille tillstä sanningen så skulle ingenting ondt wederfaras henne. Han skall taga lifwet af mig! ropade hon i sin ångest. Hwem? frågade jag. Båda nvå. 7Ri menar Lurton och Adams 2 Kar Jag förde henne till mitt eget rum, der min hustru war, och det lyckades mig att stilla hennes fruktan, och sedan jag lofwat henne att bon endast skulle arresteras såsom witine, bes råttade hon mig hela sin historia. Hon sade att hennes mor dött dä hon ännu war ett litet barn — om fin far wife hon in genting. Då hon war tio år gammal, tog en mycket elaf, gammal käring, fom utgaf fig för hennes faster, henne till fig. Då blef hon bes font med Lutton, fom uppträdde med olika namn. Slutligen betalde Lutton den föregisna tanten någor penningar, oh Klara öfwerlemnades till honom. Så snart hon war stånd dectill, mås ste hon bistå fin herre wid hans förbrytelser, då han ifall af motsträfwigvet hotade med att flå ihjäl henne och misshandlade henne. Hon fade att han alltid warit blek och mager, så länge hon känt honom, men att han genom ett eget preparat framkallat den egenmtliga likfärgen i sitt ansigte. Jngen föda, om ån så kraftig, war i ständ till ont sätta fört på hans knotor, ehuru hans helsotillstsånd i allmänhet war godt,