och mid den npplysning, fom några dankar fpris da, börja wi att orientera of en smnla. Det har sig dock ide få latt, ty hwart wi blicka, endaft mörker. Wi stanna doct ide här; en wdagn — wisserligen ide på fjädrar oc med bolstrar — töres fram; wi placera oss derpå Ju beqwamt man fan och man far af på — jerndag. Di färdas finna en fem a fer huns ora famnar wid den upplysning, som några tulgljus, hwarmed wi blifwit försedda, sprida och wi uro framme wid målet d. ww. s. der are octaren oryter kolen. Wi se derpda en stund, en od) annan får luft att sjelf satta i hackan och hugga ut nagra sty den kol för att taga der sjran sajom minne aj Höganas sentolsgrufwa. Di wanda om igen, fara förbi schattöppningen bort till stallet, der grufwans hästar åro inlos gerade, beje det underjordisla stallet och finna ullting trefligt och natt; man kommer öfwerens om, att det icke är ja hemstt, som man Jföres staller fig i början. Man fäller fig derpa i torgen igen och efter 50 famnars resa uppåt, helsar man åter sol oc) himmel, fom någon tid helt och hallet förswunnit för wåra blickar. Wi na nu lanjte anje oss något bekanta med Ryd och fälla derföre wara steg åt norr mot det egentliga Höganas. Wi hinna emellerz tid ej dit oantastade, ty straxt utom Ryd finna tdi pa wenstra handen en betydlig Höjd med tillhörande tradgard eller plantering, hwad det un stall tallas. Porten, fom leder dit, stur ops pen; ett tecken, fom tillater oss att taga föres malen i ummare vetraftande. Det är Brors: bade. Wi stiga uppför deusamma på wäl stötia gangar och för den jwett, som tanhånda fram tallats, belönas wi på det rilligaste af den ut sigt, eller råttare utsigter, som möta wära ögon. Miot norr Lulladerg, fom på halfannan mils afstand med sitt gråattiga utseende och fina pit toreska former bildar horisonten oc på fin Yt tersta spets om qwallen fran Kullafyr utsänder fina bliktar; mot wefter Sundet med fina huus dratals segel samt i bakgrunden Sceland med in yttersta jpets Natlehoved fyr; mot bjter och före dördiga fält od förtjusande fiogsdungar, så långt ögat fan räcka. Wid foten har man hela wertet, fom, sedt i fogelperspettiv, pros senterar fig i fela sin glans. Man si:är en slund i stum firwänlng öfwer att detta Skåne, fom mången tror hafwa brist på natur slöna stallen, fan lemna sadane taflor, men tillika wittnande om, att det i detta hanscende blifwit misstydt. Elitligen riftar man blicken på den anläggning, som omgifwer Backen, fom med sina talrita gångar, de wackra rabatterna och den grönskande gräsmattan wittnar om smak och stönhetssinne. Man fer på de närmaste gråsmattorna finner dem bilda underliga figurer och upptäcker slutligen, att det är tolosjala bokstäfwer, hwilka gifwa namnet Sjökrona, som uledes här hwarje ar grönstar upp och påmins ner betraktaren om den omforg, hwarmed? wertet welat förewiga den utmärtte Disponenten. Man sliter fig slutligen från detta alle oh fortsätter wandringen ett litet stycke längre åt norr och nu äro wi framme wid Fabritkerna. Men hwilta stola wi först taga i närmare ffärs sladande. Byggnaderna äro ja många och storu, öfwerallt är lif och rörelse, öfwerallt jer mau arbetare i werksamhet. (Forts.)