Article Image
lensen Erik Ruth. Man maåste owilkorligt egna sin beundran och hyllning åt honom, som efter tusentals anstrangningar, med en ihärdighet, som endast fan jemjöras med den, hwilten Pla: ten ådagalade mid byggandet uf Götha kanal, och med uspoffringar, jom nastan orugie henoun till tiggarjtafwen hela för formöogenhet un wande han for grufwans lullooroan — lyckades befegra de hinver, Jom reqte jig mot hans pia ner, och förwertlige den oc, Y:vars frutter furit esterwerlden fatt jkörda. — Ocksa lander det de perfoner till heder, fom sedermera tagit hand om werfet oc) bragt hans planer till fulldordan, att ej hafwa förfustat saten. De hafwa ej olott fett på eget intresse, utan åjwen pa jua Hue derlydanoes. Den så att saga pateiarkulista styreljen öfwer de arbetande, den faderliga oms sorgen om dessas andliga och materiela wal och de utwidgningor och fördattringar, hwitta rie gen nedläggas på werfet, hedra på det högsta det nuwarande Bolaget. J alla dessa hanseenden hat den nuwarande Disponcuten, Öjwerjagmuuaren Sjökrona på Wegeholm, oe största förtjenster, hwilten ocksa år ulstad som en fader af hela Brutspersonalen. Med stat tunse derföre ockja prins Oscar wid den middag, som gafs åt honom wid sitt befök för några dagar sedan på Höganäs yttra, att Öfwerjugmujtaren jus trona förtjent Romarnes hogsta och wackraste belöning, medborgarekronan. I Men wi fortfätta wåra wandringar. Redan wid wår infärd till Nyd hafwa ögonen blifwit fastade wid de ofantliga warta h. gar, fom l.gga omedelbart derbredwid. Wi ritta wara feg vit och wi äro wid prins Carls Jqatt. Af de syra sgalter, genom hwilla underjordens statter frame staffas i dagen, är detta det sornamsta. RN få då också jnart reda på, hwad de swarta hus garne innehalla. Trenne aro för de olita sorterna stenkol N:o 1, 2 och 3; en innehaller den ryktoara eldfafta Leran vd) en fjerde innehålter hwad joltet tallar derg annars i metenstar pen benämdt Stifferler. Wi stiga fram till fielfwa schat öppningen; den ena korgen efter den andra, innehållande något af de namnoa saterna kommer upp, sattes på karra och forss las hwar och en titl fur bestumda plats. Maun star och fer ned i öppningen, och är man ej alltför rädd för en luftfard genom jorden, vemats tigas man owilkorligen ar begurei att fa je en stymt af underjorden och se erter, om den ar få hemsk jom Homerus oc Birgitms bestrifwit for oss densamma. Wi anhalla om tillstand att företaga färden; den bewiljas gerna oc wi wilja genast sätta wara fötter i torgen. Men nej, wänta ett ögonblick; wi måfste underga eu Metas morfos först, wi maste undertafsta op wissa förs beredelser för att på tilldörligt satt tunna pre sentera oss för underjordens matter. Man wis ) fas hän, hwarest man ffall sa den rätta drags ten. Wacker och jmafsull är den ide, det stall Gud weta, men den är åndamålsenlig. Man måste owilkorligen stratta at sig Helt och wars andra, om man är fiera; ty Jruntunmmerna stola då, sasom en dam yttrade, fe ut som jpinnyushjonen i Götheborg, och tarlarne litna dem, som stängos inom läs och rigel. Wi åro nu etiperade för färden; wi placera oss i torgen tillsammaus med en ledare och un går det nerat. Färden är kanste i början nagot hemit; ljufet förswinner alltmer och mer, men det går sakert och tryggt med ångans tillhielp och inom twenae minuter äro mi wid bottnen. ewarta — wi wilja ide säga andar — figurer möta ess genajt —— EEE EES ORIENTENS —

12 augusti 1864, sida 3

Thumbnail