af den tyska misstanksamhelen icke kunnat bevis på, att det franska kabinettet velat laga fasta på situationen for att sedan vid lagligt tillfalle skrida till verket. Salunda sages det, enligt LIndependances? Pariserkorrespondent, all om också hertigen al Augustenborg och hans mera tilltazsne partigangare, hertigen af Coburg-Gotha i betraktande oppet visa, att de stå i sorbindelser med Frankrike, så år det icke destomindte sanat alt pa de sednaste tiderna beroringen emellan de båda prinsarne och pariserkabinettet varil serdeles lislig. Man har talat om, al en iautim fortrogen till hertigen af CoburgGotha varit i Vichy under kejsarens vissafde der, och slutligen har Sachsens reresentant I i Paris haft tala konferenser med Drouyn de I.huys. Helt visst, sager . InePendavuecs korrespondent, är icke hvartenda ord sanning i dessa rykten; men man kan vara forvissad, all om ocksa icke alit så ar alminstonenagot sanni, och Frankrikes minister vid Forbundsdagen är icke den bland de franska diplomaterna, som i detta ogonblick har minst att tanka på. Pimes? söker i en ledande artikel att framställa Englands åtgorande for att bilagga den dansk-tyska striden i ett så gynnsamt ljus som mojligt och att visa huru stort misstag Danmark begick då det ej antog den på Londonerkonsereusen erbjudna losning. Ester en skildring af handelsernas gång efter och under sjelfva konserenssorhandlingarna, heter det derpå till slut: De danskes isver att få slut på konferensen var en af hufyudursakerna till att den misslyckades. Danskarna voro de, som till sist vagrade att fortsatta underhandlingarua och de betraktade dessas upphorande som en befrielse från något, som höll dem bundna och hindrade dem i att fralsa sitt land genom egna anstrangningar eller genom vänners hjelp. Pa hvilket sorgligt satt hafva de icke misstagit sig! I det krig, de på nytt borjade hafva de ej kunnat vinna en endaste seger. Als blef erofradt genom ofverrumpling dagen efter fiendtligheternas fornyande och med lika latthet blef Jutlands yttersta spets, den sista bit fastland de hade qvar besatt. I verkligheten var deras armee tillintetgjord. långt innan konferensen upphörde. Den ofverlefde icke nederlaget vid Dybbol ock har ingenstades variti ståud att gora motstånd mot tyskarna. Nu aro ändtligen sredsvilkoren gjorda. Wi anmarka alt man har mäst bedja om denna fred, i stallet for att man, hvartiill tillfalle gass genom konferensen, kunde hafva fatt den utan all bedja derom, med tillhjelp af de neutrala makternas intervention. Sjelfva vapenstilleståndet bar blifvit beviljadt af de tyska makterna på Danmarks begäran, under det Danmark för några veckor sedan fann det riktigt att motsalla sig hela Europas enträgna uppmaning i detta syfte. Men den nu tildagabragta freden är mindre gynnsam än den England hade kunnat åstadkomma ännu i Juni månad. Konungen at Davmark afslår sina rattigheter till Slesvig, Holstein och Lauenburg. Äfven om Jutland vid fredsslutet lillbakagilves skall dock monarckiens ställning vara i högsta grad olycklig, En dansk befolkning under tyskt herradome skall bo invid Jyllands granser. Konungariket får icke behålla någon del af Slesvig som bolverke