AiAi ———ä—T —3n0a — u. — Luca uppknävpte fin lifrock och framtog adbandet med stälsvetsarne, som han funnit jos don Jose: han kysste det Mera gånget pasioneradt och gömde det wid fir bröst, DÅ han örde ljudet af Meg fom nårmade sia. — En af malkisinnans kammarjungjrur fom för att underråtta honom, at markisinnan war beredd att emotaga hang nåd. Luca föoljde karm arjungirun oc infördes i sängkumaten. Detta rum war bellädt med kar mosinröda sammetetapeter; twenne alabasterlampot med wålluftande olja spredo en mvsitisk baljdager vis wer de tunga tapeterna ow bemangde luften med en wållålstig fuftighet. J denna helgedom satt markisinnan, med armbågen stödd mot ett sonsolbord; bon hade våsagit en nattrock af swart sammet, hwars uppikurna od på båda sidor om arlarne hängande ärmar blottade bens neg bländande hwita armar, fom woro prodda med quldarmband. Gu fin chemisente, kantad med nedhängande spetijar betäckte med små genom skiuliga weck hennes bröst och beunes bals; hennes nakna föner woro instuckna i fammerds tofflor. — Den mystiska belysningen gjorde den unga qwinnans skönbet ännu mer gripande och kraftjull: hennes hy fick ert mattare och mörs fare utseende genom det mörka håret och hen: nes ögon strälade med en djerfware glans uns der de blåaftiga ögonhären, hwilka tycktes war ra målade, lifjom på österlandeis qwinnor. Luca föl på knå wid Onestas fotter. — Dei förefaller mig, fom wore jag en lyd: lig älskare hos en drottning — eller hos ett b.lgon, tillade ban med sitt elaka, lätisinniga smålcende. — Nåwål! war det ide en af era drömmar, fade marfisinnan, i det hon steg upp — och höll honom ifrån fig med båda händerna, lik