Helsingborgs-Posten – 29 juli 1864, sida 2

— Bravel fade Gritti muntert. Hwad för en fårlefsdryck Har ni der, kawaljer? — Smaka, fade Vespasiano i det han fyllde etc glas, som han rådie åt Michael och fatte fy på den andra pallen på andra sidan vm bordet. — Gudomligt, men obekant, swarade Mis chael, sedan han tömt glajet. Wid detta swar klarnade Vespasianos ans sigte. — Ni skall jå weta hwad det är för win, sade han: Den munf, som förestod hushållet i De barmheraga bröderras kloster i Smyrna gaf mig iwå eller tre flaskor af delta win från Carmel. — Sod! sade Michael. Det år ett nöje att dricka samma win fom det, hwarmed Methusalem berusade sig i sit Atraljundrafemtions de är! — Drack ban fig werkligen rusig wid den åldern, ädle Michael? — Det år åtminstone roligt att tro det min wån. — En wacker ålder, messer! men få gammal blit man olyckligtwis icke i wår tid. Jag fås ger olycktigtwis, emedan jag ide fan wånja mig wid den tanken att blifwa gammal; och lifväl hänger den fast wid milt skägg bäde morgon och afton. Jag förestället mig, ädle Michael, att jag wid fertio ärs Ålder skall dö af ledsnad på min stol. — Sud ftyr allt ull det bästa, Vespasiano. Gubbarne hafwa nöjen, om hwilka de unga ide hafwa någon aning. Jag har fett gubbar med god helsa fitta umnjför fin dörr och de fås go lyckliga ut. — Ja, på min åra, jag har äfwen sett det. Men gamla qwinnor äro alllid fördömdt wre