Helsingborgs-Posten – 25 juli 1864, sida 3

— Griiti år farligare, fade Jose; Han är kallblodigare. — Hand blod må wara warmt eller fallt, få skall jag snatt fe dess firg. Hwad er uns går så parerar ni gudomligt der har jag fett, men ni anfaller aldrig; oh i detta fall .. — Jag tyder ide om, fade Jose, att fåra någon dödligt: när man anfaller, fan man ide allud hejda fin stöt. — Medaifwes. Men om ni denna gången roat er med att wänta på riposter, blifwet ni alldeles utmalliad, innan den der jätten ens hunnit blifwa warm. ÅAafall med kraft och bejda icke stöten ett tum. Spela icke ådelmos dig denna gången, min wän. Endast stölar, inga hugg; och försöf att i andra utfallet af. skära haus radband. Lätom oss forsoka, om ni behagar; ställ er med ryggen emot muten. Godt! fall ut! Guds död, fart ut! Luca korsade sin wärja med don Joses. Don Jose lydde Lucas råd och riktade hastigt twå eller tre stötat emot honom, fom han med fwvås righet parerade. — Godisd utropade han, jag wämade mig det, eljest hade ni träffat! Kom framför allt ihäg, ant det år af wigt för er, att fä snart slur på jaken. Det år det! man mot man! ända till fästet! Mustache mot mustache, bertig! Och glöm ej er wenstra hand! famma hans skägg med er dolk! — Holla! död ob blod! jag är träffad! — nu år det er tur? — nej? nåwäl! den hår stöten då och Luca, hwils fen blef alltmer upphetsad, kastade fig emot don Jose: men hans wåtja widrörde endast lätt den unge mannens skuldra och afbröts emot muren efter att hafwa genomgått en af de der håns gande portrånerna. Då Luca säg detta, blef han blekare ån wanligt; han ftod orörlig och förfärad, med ögat fästadt på den afbruma