Helsingborgs-Posten – 25 juli 1864, sida 3

oh i ert ställe skulle jag göra detsamma. Men emedan der mähånda skulle wara motbjudande för er att fe mig gå enfam till Detta möte, har jag beslutat ant ide släs. Jag skall nu ges nast skätfwa till er en biljet, i hwilfen jag will intyga allt detta; derefter skjuter jag mig för pannan med en af dessa pistoler, och om jag misslyckas, skall ni döda mig med den andra. Det war det jag wille fåga er, oh ni har lof: wal att tro mina ord. Sådant åt mitt förslag, od) jag upprepar ånnu en gång, att i ert tål: te skulle jagjemottaga det. — J det fallet, mesfer, ljuger ni, swarade don Jose kallt. Luca Dolci swarade ide. Han satt en fund med hufwudet lutadt emot silt bröst; derefter uppsteg ban häftigt oh tyckte tvenne florener med truddiga spetsar från wägqen: Nåwåäl, i fi fall, kom! fade han; wi hafwa ännu twå timmar på of; lätom oss fåkta. Detta år ine gen nan för sömnen. Denna affär år alldes les ide munter: nej, på mia äta, alldeles ide angenäm. Hwem fom will må skämia i? morgon, men ide blir det jag! Äck! hwad säger jag? ... Min basta hertig, der förefaller mig, fom om min fjäl tillåt fig att företaga små promenader utom min hjerna, och att, om han återwänder dit, de endast sker af gammal wana: om ven lägger bort den wanan, så blir jag bindgalen! — Seså! Luca, sade don Jose, i det han fattade den unge mannens hand, år ni rädd? — Rådd! för hwad? för att dö? Godt! Det find icke wenne helweten! oh om det fins ett, få är jag såker om ant komma vit, min wån . . Den der Bespasiano år en fin Flinga efter hwad man påstär.