gar och påtände den. Den häraf uppkomna qwäfwande röken inträngde i massor i hålan, som tjenade stammen till upphållsort. Djurens bölande, männernas dofwa stönande, qwinnors nas klagorop, de döende barnens gälla skärande ffrif, låto snart förnimma sig. Deremellan smällde då och då ett stott i det inre af grotr tan, kanske af någon mar dessa till döden ins wigde, fom beröfwade fig sjelfwilligt lifwet. Småningom blef det tyst. En sista gnägguing af någon ädel springare, en sista rosslande förs bannelse af någon döende hjelte och allt war jöroi — dödstystnad rådde i grottan mid Fre schrieh. Förskräckligt war det stådespel fom ans dra morgonen erbjöd fig Åt det på Pelissiers befallning inträngande ingemiör-fompaniet: wid ingången lågo twå balft förkolnade tjurar, hwil kas hufwuden araberna omlindat med fina bars nusser. Bredwid dem låg liket af en mor, Mwils fen efter allt utjeende döden nått under det hon stulle slydda sitt barn mot en tredje tjurs ras feri, ty ännu höll hon tjurens horn omfattade med båda Händerna. Här lågo kreatur, fom dödskampen rysligt förwridit oc) ur hwilkas mun flöt en swart haljt stelnad blodmassa. Der hwilade stammens ärewördige scheit, nedtryckt under fin egen häfst, under hwars lik han fanns. Der läg en diydlig flicka hwars panna bar märfe efter hofwen af en bäst. Djuret, som förorsakat Hennes död, låg halft förkolnadt bredz wid den unga arabiskan. I en mörk wrå af grottan fann man liket of em gammal qwinna, fom ännu tycktes hålla en wattenstål mid fina läppar. Hastar och karlar, qwinnor och lam, barn och getter, wapen och Fläder, allting halst förbrändt om hwartanunat. Så slutade stammen Beni Namah. Och han fom föröfwade detta fruktanswärda mord gick bort i glansen af all jordist ära. — Chygaligt brott. Från Halder i Norge berättas den 13 April: Ett ohyggligt brott uppe fyller alla finnen med fafa. En bonde wid namn Hedfeld har med fullt uppsåt och kallt blod i går e. m. afdagatagit fig sjelf oc 4 ar fina 6 barn. Han hade stickat fin bustru med garnätill en wafware och fin dotter ut på fäls tet. När hon tom tillbaka med den åldsta, 10: äriga jonen från ffolan, sunno desse garden tom och tyft och dörren till huset stangd. Goåsen Hej på en stege genom det öppna fönstret in i singan och fann der det blodiga liket af en liten bror. Wid hans rop kommo grannarne till stället och funno i andra rummet litet aj ånnu ett litet barn. På begge barnen war strupen afsturen. Waggan, hwari det yngsta 1:äriga barnet hade legat, war tom och blodig. HForutfatt letande i mörfret ledde ide till något rejuls tat, och förft följande morgon hittade man i en buffe nära gården liket af det yngsta barnet i eu säck samt längre bort i en fåt buske, nära 600 sieg från gården, litet af en åtta-årig son. Äjwen på dessa båda war strupen afsturen. Fa dren fana man hängande i ett tvåd i granns ffapet; bredwid honom låg den skarpa bita, fom han aftonen förut bade lånat af en granne, samt en blodig orödfnif, hwarmed Han hade ifuvit of strupen på fina 4 små barn. Orsalen lärer warit s. k. religiös galenskap. ——— —