Helsingborgs-Posten – 25 juli 1864, sida 2

platsen förrän ex af dem blifwit begrafwen der. — Begrafwen, sade Jose. Hwad menar ni dermed? — Död och begrafwen, min herre. — Ganska bra, swarade don Jose. Nu är terstår att öfwerensfomma om wapen, ställe oh timma. — Wapen? sade Vespasiano: jag länner icke nägra andra wapen, jag menar passande wapen, än wärjan och dolten. — SÅ är äfwen min mening. Och tiuma?.. — Dagbräckningen, herr herritg, anser jag wara en ganska lämplig tid, sade Vespasiano. — Allt båttre och bältre, min herre; nilems nar mig intet att önska. Oh stället? Lido, ur tan twifwel? — Hm. sade kawaljeren, efter ett ögonblicks eftertanfe, Lido år wisserligen ganska bra; men Det år ett offentligt ställe och der år få mycket folk att man har swärt för att ostörd funna afsluta en affät, i synnerhet fom wi äfwen Ame ua hålla en beorafning. Oh jag tillstår, att jag faster ganska stor wigt wid denna punkt. — Jag har redan sagt, min herre, att wi äro beredda att gå in på alla de wilkor, hur ertrawaganta de än äro, fom ni behagar föres slå i deuna frid! — Eritawagania! hert hertig, återtog VBespasiino. — Exttawaganita, min herre, år ett ord, fom uti språket intager samma plats fom en nåsknåpp bland åtoörderna; Ers nåd fan låra af en gammal soldat, an på sådan fot som wi stå med hwarandra, brukar man ie öka förolämpningen ens med ett tnappnålsstyng. — Det är sant, min herre, och jag ber om ursäft, swarade don Jose. Jag erkänner, att det egna i detta wilkor, hwarwid ni fäster så