Helsingborgs-Posten – 15 juli 1864, sida 3

Den sista Katolska Presthustrun i Wexjö. (En Folksägen.) Ur ett år i Sverige, af H. Marryat. Under Christendomens första tid hade Modren Kyrkan annu icke anbefallt Presternas ogifta stand. Första forslaget derom gjordes i Sverige på Linkopings mote 1155; bullan promulgerades 1248, men under de narmast följande 50 ären sasles soga uppmärksamhet dervid. Man kunde icke finna sig vid att behandla tusentals dygdiga qvinnor, somting utan varde, man hade icke hjerta att slita dem från deras hem och deras familjer. Men en annan tid kom. I Wexjo bodde en Prest, som hade gift sig med en Jungfru, hvilken var yngre an han. Han var Biskopens Kaplan och bodde med sin hustru på osluttet, hviken sedan fick namvet Kronoberg. Ylva var en enkel qvinna, som hvarken frågade efter eller älskade denna verldens prakt och ståt, lik elt helgon, tillbragte hon sin tid med att besoka de sjuka och bispringa de behofvande; bonderna kallade henne for Biskopens Almoseutdelare. Hon hade inga barn, och hon behöfde inga, ty alla voro hennes barn och hon deras valgorande moder. Ungesar vid denna tid utsardades den bulla, som gjorde så mänget hem tomt och ode; ehuru den vackte sorg hos Ylva på hennes af sjon omgjordade 0, kande hon doch sig sjelt fullkomligt trygg. I hela Småland fanns ingen menniska, som skulle sorrada heonue; och hon fortsatte der