Helsingborgs-Posten – 15 juli 1864, sida 2

— Ni wet att dogen år en aflågfen slägting till mig på min moders sida, och an han åle skar mig ömt? — Hwem älskar icke er, Giulia? — Han är en klok man, åtlertog hon. Han har rådt mig, messer, alt ide gifta mig med en man, fom ide innehar någon offentlig ans ställning. Jag will icke för er uppsepa de skäl han gaf mig; men jag fann dem wara så goda, att jag beslutar förblijwa ogift. — För Guds skull, signora! .. utropade Michael uotm sig. — Jj, bestämdt, fortsatte Giulia, ända til de ni återkommer från Neapel, dit wår feres nisima republik fånder er med en beffidning till vicefomu igen, hertigen dOsfuna. Hår äro era kreditiwer, berr ambassadör, tittade hon, i Det hon lemnade honom det förseglade pergas mentet. Dogen skall sjelf låga er det ofriga. Detta skall wara en början på er offentliga werkjamhet. O! icke ett ord, messet, och frame för allt ide någor farwäl. Jag hatar alla of skedstaganden fom döden. Ni fan wara tills bafa inom fjorton dagar ... oh då ... — Gulia iwekade. — Oh då, mitt fåra barn! frågade Gritti under Det han betraktade Giulia med en djup rörelse. — Då, messer, sade hon långsamt, i det hon nedslog fina blickar — då skall er wåns inna blifwa .... er hustru ..... Och Giulia flydde ur rummet som en brottsling; men midt dörren wände bon fig vplörge ligt om och kastade en flångfog år sin älskare. Samma ajton begaf Miwael Grivii sig på wågen till konungariket Neapel, ålföljd af fas waljer Vespa siano, under titeln sekretare. Emellertid befann markisinnan Onesta fig i