i Hemlighet, men denna gång blefwo åtta af dessa wildar upptäckta och öfwerlemnade Åt rätts wisan. De hade icke blott slagtat menskliga warelser wid fina afskywärda altaren, utan äfwen slukat sina offers kött och blod. En af dem swarade, derom tillfrågad då han fatt i fängelset, utt barnen woro goda och möra och att fingrarne woro de bästa bitarna. På ere lutionsplatsen infunno fig de dömde ropande, skrattande och dansande påstående att soldaterna ej stulle funna stjuta dem; Obeahs prester, fade de, skulle beskydda dem mot kulorna. De föll) emellertid för skotten. Sedermera hafwa tolf negrer blifwit hältade för samma brott och komma att nndergå samma straff, ehuruwäl nes gerbefolfningen, uppeggad af Obdeahs prester, h tar till att skrida till wåldsamheter.