Helsingborgs-Posten – 6 maj 1864, sida 2

henne godmorgon med ett bredt flin samt ytts rade förhoppningen att hon måtte ha sofwit lifa godt fom han. Anade han alls ide, hwil: ka gränslösa offer den unga, bleka flickan, fom stod wid hang fång med ett så allwarligt ut tryck i sitt skona ansigte, hade bringat för hans skull. Nej han anade ingenting, eller råttare, han tänkte ide härpå, han tänkte blott på fig jelf, i vn skon brasa! det war rått, lägg dugtigt i, min piga. Aybh det gör godt; och låt mig nu få en kopp the och eit fransk bröd till. Uff, den armen; bå, hå ja min stackare, hwad har jag inte fått utstå i mina dagar. Hon lade dynan iillrätta, under hans hufwud, satte armen i den beqwämaste ställning och höll koppen medan han drack, men det war bligifänslans kalla hjelp; hon måste göra wåld på fig och twinga fig lid art wisa honom dess fa smätjenster, och de beledsagades ide af wåns liga ord eller blickar. Plötsligen såg muraren upp oc fade: IJa du skall ite tro annat, inte, ån att jag wisste Du hade det godt, jag hörde mig för, tid efter annan, och fick alltid samma swar, att du måds de fom en prinsessa. Man kan strida med mycket, när en bara wet att dem man Håller af har det bra; hå ja, hå ja. — Hur långe år det sedan mamma dog? frågade Anna sakta. Hon wille få gerna hör ra litet godt om modren, för att funna få hens nes minne fårt. — Hå, det är långe sedan; jag fan, skam i Det, inte få straxt fåga när det war. — Har hon warit i de rum pappa flyttade ifrån. — Kors nej, då hade wi det bättre. Mar joren har mål berättat dig att han gaf of