Helsingborgs-Posten – 6 maj 1864, sida 2

och en förtwiflad känsla af modlöshet beröfwade henne nåstan tungans brufk. — De gäfwo mig att wälja mellan dem och ... Men låt of ide tala derom! Vill du ej gå in till pappa, Stina? — Jag bar ingen tid swarade Stina något stolt; du kan för resten wara alldeles lugn; jag skall inte blanda mig i dina angelågenheter, men det fan jag ej hjelpa att rår man har få brådt att bli af med folk, få får man gerna suta ensam. Helsa pappa jag giorde minsann hwad jag kunde för honom der wet jag, men det war inte mycket, och nu blir det wål glömdt. Adjö med dig, ja du år naturs ligtwis mycket för fia att helsa på mig. — Nej, wisst inte, jag skall gerna komma till dig, hwar bor du? — Jag ijenar hos postmästarens, det flora gula huser wid torget. Du fan komma i föyms ningen och gå dirikte upp på mitt windsrum. Det är andra dörren från trappan fom ihåg det, den första förer till pojkarnes rum. Adjö få länge. Och Siina aflägsnade fig med en derermis nerad min, lift en person fom känner sitt wåre de. Kunde hon lefwa i dessa förhållanden med detta umgänge, frågade Anna fig sjelf medan bon olickade efter Stinas bortilande figur. War bördan icke för tung skulle hon icke digna till jorden under den? En stund derefter waknade den gamle mus raren. Han mar mycket wål till mods; armen gjorde föga ondt och sömnen hade styrkt honom; dertill kände Han tecken till uppwaknande apiit, hwilfet under närwarande gynsamma förhåls landen war honom dubbelt angenämt. Då Auna kom in med hans the hälsade han