Helsingborgs-Posten – 29 april 1864, sida 3

henne i fin hwirfwel och slungat henne upp på en fremmande kust, längt bort från allt som bon älskade och sarte wärde på. Hennes egs na förtröstansfullu ord dagen förut. Snvad ondt skulle funna hända of når pappa år hemma? gingo fom ett swärd genom heus nes hjerta. — J den upvhetsade sinnesstämnina hwari hon då befunnit sig, hade hon warit fullt får fer vå att handla rätt, nu deremot twekade hon. Borde ide alla de vialiga tacksamhetsband fom fattade henne wid hemmet, hafwa qwarhållit henne der? Men fadren hade warit för hård; och dock, hur många gånger hade ide just hon prisat hang fasther? och åter fåg hon Hand, till och med i wreden, få ådla gestalt för fig och hörde hang warnande: Olydliga barn, bes tänk dig wäl! — Hon försökte jaga ifrån fig dessa tan far och fästa fin uppmärksamhet wid de oms gifwande föremålen. Genom de små smutsiga, af ärsgammalt dam och spindelwäf förmörkade rutorna hade man utsigt öfwer en trädgård ned till stranden; watrtnet såg kallt oh upps rördt ut; en liten bår kämpade med ansträngning för att komma i land; hon betraktade dens lila farfosten och tänkte plötsligen på Gustaf når han fick weta art bon ide war haus syster; eller wisste han der kanske redan? Ja, han war ju fem år äldre ån hon, fåfert wisste han det. Guru lefwande ftod ideifame ma ögonblick deras afsked för hennes minne, huru han taget Clara i famnen, derpå bur gat fig halft skämtande för Anna och kysst beg: ge hennes händer, i det han fade: Du är nu en fullwuxen dame, Anna! — Äfwen påminte hon fig den wackra majs morgon, då hon frågade honom, medan de