sång blifvit afsjungen, trädde pastor Bledel fram för altaret och utvecklade, att det hopp skulle hysas till der alsmäktige, att de bortgångna hjeltarnas blod, som var utgjutet i kampen for det dyrbara fäderneslandets sjelfständighat och frihet, icke matte hafva runnit förgäfves, utan att det mätte blifva en rik sädd for Danmarks åker, en sadd, hvaraf lycka och välsignelse måtte uppspira för konung och land. fan talade tröstens ord till hustrur och barn och påminde om att det Danska folket aldrig skulle glömma dessa deras fallna hjeltar. Efter detta gripande tal, som gjorde ett stort intryck på alla aärvarande, afsjongs åler en sång och under orgelus brusande toner utburos kfstorna. Omedelbart efter kistorna gick H. Maj:t Konungen med H. II. landtgrefve Wilhelm vid sin sida. England. Konferensen i London höll, efter hvad vi hört, ett mote i Måndags, da de tyska sallmaktige voro tillstades. Angående detta möte kunna vi tillägga, att de neutrala makternas förslag om vapennvila, blef af de tyska fullmäktige taget ad referendum. — På grund af ett i dag mottaget telegram blef grefve Russel enhalligt vald till sormand och sir William Stuart till sekreterare. Det blef bestamdt att konserensen skall hålla möte två gånger i veckan. — Garihaldis afresa från Plymouth skulle först ega rum i Tisdags. I fredags hade han den äran att hos lord Shaftesbury sammanträffa med prinsen af Walhs, som samtala.e med honom ofver en timma. I Lordags lemnade han London efter att hafva utfärdat en afskedsproklamation till engelska folket, som hov tackar för den mottagning han hos detsamma bar rönt och gifver hopp om annu ett besök innan lång tid. Anda ull det sista ögonblicket af sin vistelse i London, har han af åtskilliga deputationer blifvit bestormad med onskan att ännu någon tid uppskjuta sin afresa, men han har tappert hallit stånd. Ryssland. I Moskwa-Tidningen heter det: Vi skola ej vidlyftigt uttala oss angående Rysslands ställning i den dansk-tyska frågan: dess politik är bestamd af historien och sakernas sorhällande. Rysslands mission vå konferensen skall vara att som konservaliv makt taga ordet för upprätthållandet af Londonertraktaten och de traditionella rättigheterna. Det hgger i Rysslands icke allenast dynastiska, utan äfven politiska intresse, att bevara danska monarkiens integritet och alt aflägsna hvarje linies af huset Oldenburg kraf på till ochmed den minsta del af det område, som i detta ögonblick tillhorer den Gläcksborgska linien i konung Christian den niondes person och hans afkomlingar. Det är all anledning att tro att Ryssland i denna sak skall blifva understodt af England och till och med af Österrike. -— Under sådana omständigheter sammanträder konferensen i London. Man kan ej locka ögonen för de vanskligheter och konflikter, som der skola erbjuda sig; situationen ar i verkligheten full af sådana. Ovadret har ännu ej begynt skingra sig i norden, och horizonten förmörkas redan