Helsingborgs-Posten – 29 april 1864, sida 2

Utanför porten stod en trädgårdsdräng med twenne forgar fulla med blommor, der skulle ju blifwa fröjd och silfwerbröllop. — Andtiligen, ändtligen sutto de i jernwåigss EFupen; men ej en gäng här gick det fort, tyd: te hon, hur många uppehåll war det ide, och bur långa! Fru Klemme försökte att inleda ett samtal, men då det ej wille lydas, fatt hon nog få förnöjd och njöt af fina egna tankar, under det hon knapprade på pepparnötterna, hwarmed hennes pirat blifwit fylld. Nu skola då mina flickor få lära språk och musif ordentligt, tänfte hon, och få kunna wi få den lida lägenheten på andra sidan porten uthyrd den passar precist åt henne. Så fan jag taga de möblorna, fom Klemme fick af repslagaren, vå han ej kunde betala, och sätta Dit upp och få gör jag mig naturligtwis bes talt af fadrens pengar. Den stackars flickan är fom barn sådana saker eu lyda, att hon råfat i goda händer. Och; få fart hon och räfnade och räknade hwad repflagareng möbler kunde wara wärda och hwad de fkostat fom nya; och ju mera hon räknade, desto mindre blef den del af de åtta Hundra fom återstod åt Aana. — Wid Sorö stego de ur fupgen oh åkte widare på en liten landtlig wagna, som skickais fru Klemme till mötes. En, twå, tre time mar, oh få war resan sent omsider öfwers ständen, och de höllo utanför prokuratorns hus. Den unga flickan hoppade genast ur wagnen; bon wille dit strar, strar. — Du gode Gud, kära barn, ni kan ju ta lifwet af honom; han måste naturligtwis förs beredas. Sätt er här wid katelugnen, mes dan jag springer bort och talar med honom. War nu fnålla, barn, och stoja inte, Hör ni.