Helsingborgs-Posten – 27 april 1864, sida 2

ej bewisats wara swagsint eller dömd för man: ärande brott eller förklarad owärdig utt föra andras talan, nånsin blifwit förneltad denna för en walfrejdad och ttok merborgare oföcytterliga rattighet, så mycket mera nödwandig att bewara, som landet desswärre ännu satnar en advotatkär, att biträda parterna inför domstolarne. Att dessutom en jurist will neka en icke jurist ett sadant biträde, förefaller nästan en smula futtigt. Då hr W. dessutom i jur afwoghet mot tidningspressen med fö rtrutelse uttrade jig emot att tidningsskrifware talla jig 7wi och att det endast är konungen, fom har rätt ott falla fig wi, men att i Hajingburg ej finnes någon for nung, är det endast ert litet drag som sulländar bilden af en man i den barocka stilen. Jnnan jag stlutar, får jag mwörvfjamt anlålla om urföft hos Radhusrätten för det jag utos gats wara få widlyftig; men detta härleder fig endast och allenast från tärandens utflytter på områden fom åro alldeles frommande för ifagawarande sak, men hwarest jag ansett mig ffuldig sanningen och den, fom jag atrott nug ba wisat, orättwist anfallne redattören of Å.-P., att möta hr W., enär tyftnad å min sida i detta fall lätt ffulle tunna tolkas fom medgifmande. Sist några ord särskildt till den blifwande juryn. Sedan jag genom ofwanstående förklaring fött wija, att XP. hwarken dittat några ryts ten om W., än mindre med ett enda ord ans gripit hans heder oc) ära etter fött beröfwa honom hans medborgerliga förtroende, jasom han foregifwit, tager jag mig blott friheten eriura om några wisserligen tunda men (lätt förs bisedda förhållanden. Nastan alla tidningsuppgifter måste erhållas genom andra personer an redaktöden, fom cus dast i högst sa fall fan wara uhörare eller astadare af det fom han har att bestrifwa; det ur oc naturligt, att tidningsskrifwaren, sawida han är hederlig oh sanningsaljtande, skafsfar fig få upplysta och pålitliga meddelare fom Ita art sa; men en tidning tan icke wanta att omtala en fot tills den hunnit blifwa inför en domstol eller annan cuttoritet dewisad och utredd, i fall den annars blir det, ty dels tunde da Juvualie stiten ingenting synnerligt godt och nyttigt utvatta, ej ens företommu och omöjliggöra utfiil ligt ondt och sorwandt i samhället, dels juige allmanheten i få fall endaft protofoller, följer tonger och annonser. Att en tioningsskrifwate, i följd al sjelfwa det esemera i hans mwertfams het, måste atergifwa dagens och stundens intryck, tantar och känslor, wida minere tontrollerade och tontrollerbara, än hwarje unnun art af före fattare, gör, att han oc har ett oilligt ansprat på att mildare bedömas än andra författare, som i månader och ar kunna pröfwa och waga sak och ord ianan de ga ut i werlden. Tet tycks derföre ocksa, som om det snarare borde ursättas honom, vom han af nit för det rutta, nagon gang ssulle väta taga nagot för haftigt i en Jat eller utdela ett oförtjent hugg at nagon person, än om ban, af seghet, litgiltighet eller andra motiver, läte det oratta, det löjliga, det dåliga passera oanmartt, till stada for sawal det enstiloa som allmanua lijwet. Tetta, til lampadt på O.-P. uti ifragawarande fat, vetyder, att D.-P. endast asyftat att, om möjligt, bereda en stor tlass dels lancjotande, dels vs dvague och lidanoe landtmun, en hamanaore Oc handling; och, alldenstund 3 Yi Tydfpiherssörordningen staogar, att jury ma fall jom twetydiga synas hellre fria an fulla, alltid mera fäfta jin nppmärtjombhet på amnets och tantens lagjtridighet, på skriftens syftuing än pa fråm stullningssattet, vc) alltid utan ratt, att, ilwils tet fall jom helst, draga obestamda slutjölyder of uttrycken, öjwerlemnar jag med juli före troende saken till en jamwetsgrann, uppiyjt och opartisk jurys afgörande. J Kongl. Hofrätten expeoierade