Helsingborgs-Posten – 27 april 1864, sida 2

Tscherkasserna, redan hafva begifvit sig. Utdrag af Domboken hållen inför Helsingborgs Rådhus-Rått i cri minella ärenden den 16:de April 1564. (Forts. fr. föreg. nr.) Det är sannt, hr W. är ombudsman i Velsingvorgs Filialbank, förmodligen emedan hr W. mera egnat fig åt penningtransaltioner än nås got annat od) måhända emedan ingen lämnali gare ombudsman ftod att få då hr W. waldes; men den äran borde ej göra hr W. för uppe blåst, helst bankdelegarne ej rimligtwis kunde fulltomligt känna hr W:s egenskaper innan hr W. blifwit i deras tjenst anwånd; sälert är dock, att den opinion är ganska allmän, att hr W. ide bidragit till att Höja hantens anseeude hos den del af landtbefoltningen, som i en swar tid nödgats wända fig till hr 2Å. Härmed åsyftar jag hr W:shäftiga lynne och brutalitet, på grund hwaraf Ö. P. ansett hr W. olämpe lig fom bankombudsman; ehuru jag, utan att frångå ett jota af hwad O. P. i det afseende förut yttrat, gerna medger att hr W. numera tan wara banken i någon mån nyttig och jäs lun da förtjena bibehållas som dess ombudsman, sedan banken sjels (å bolagsstämma den 1 sistl. April, sålunda några dagar efter DD. P:s yYtts rande, den 29 sistl. Mars) direkte ombesörjer lånetransaktioner och derför answarar och sedan banten dessutom erhållit en human och utmärkt famrer, till hwilken den länsökande med nöje kan wända sig, ifall han ej föredrar att dirette wända fig till banken. Att i Ö. P:s yttrande om hr Wes för detta olämplighet fom ombudss man skulle ligga ett försök att beröfwa hr W. medborgerligt förtroende, som hr W. synes antyda, är lika orimligt fom hr I:s öfriga toltningar; hr W. måtte wäl funna förstå, att man kan wara olämplig som ombndsman, utan att derföre wara oförtjent af medborgerligt förtroende; man fan duga t. ex. fom rens strifware, uppassare, ladufogde, byggnadsbas, slagtare, barberare, många andra nyttiga och aftningswärda sysslor att förtiga. Ått tolta OD. P:s yttrande härom få som hr W. gjort, wore ju att inlägga en mening jom deri ide finnes, oh fom hwarken hr W. eller någon annan eger rättighet att deri inlägga. DÅ hr W. säger: Jag ser med glädje folkets upplysning, har jag swårt för att tro hos nom; ty aldrig har hr W., såwidt jag wet, uppträdt för upplysningen, utan twärtom anses hr W. temligen allmänt wara en mwän af objfuz rantismen; den enda gång hr IS. låtit höra af lig i fråga om upplysningen, war då han ens jam bland magistratspersonerna å allmän råds stuga uppträdde mot — gastusning. Och härmed stulle jag funna sluta min förs klaring; men finner mig dock uppmanad, att göra ett par anmärkningar i anl. af hr W:s uppträdande inför Rådhusrätten den 2 dennes. Hr W. bestred mig wid nämnde tillfälle rättighet att fom rättegångsbiträde begagna hr Borg, oaktadt det är kändt, att han är tidningens redaktör, att han författat de åtalade ftroferna, hwaraf följer, att han wal oc är den fom i första rummet borde öfwer desamma få förklara fig. Då hr W. litwäl bestrider detta på grund deraf att hrr B. jaknar förftånd, så tycks äfven detta antyda att hr W. är en flen advotot, ty i annat fall wore det ju i hr W:s eget intvesje att till motständare ha en man utan förstand; men det fer onetligen ut för werlden fom om hr W. fruktade att sta öga mot öga med författaren, fom måhända ej underläter att yrka särskildt auswar för nämnde utfall; men än besynnerligare är, att hr W. bestrider mig rättigheter att fom rättegångsbiträde begagna hr Borg, oaltadt BW. ide bestridt numera afl. bofhandlaren J. A. Ewerlöf år 15355 eller enkan Kjersti Hanssson 1863 rättighet att inför samma forum begagna hr B. som rättegångsbitrade; huruwida sådant kan kallas rättstansla om opartislhet, öfwerlåter jag åt andra att afgöra, och jag twiflar ej på att Rådhusrätten i dag skall bewilja min anhallan i förberörde afscende, fa mycket mindre jom als