wel, men hon kan ändå ej passa för Gustaf. Under små omstandigheter blijwer själen fått småaftig, man må säga hwad man will och den, fom alltid känner safnad, år lätt utsatt för att blifwa missundsam; Gud wet, det äro styldigt, jag fördommer det wisst ide, men vet gör en icke älskward. — Det gör mig endast ondt för din eger skull. Jag fan ej förklara hwad jag känner; det är otälighet efter att du skall blifwa bättre och att äfwen jag sjelf skall blifwa det. E mellertid har jag swårt att uthärda dermed, min mor säger att jag skall wara lugn, få stall allt blifva godt, men jag kunde önffa — Du förstår mig bestämdt ide! — att få war ra borta tills det bra. Anna sprang hastigt bort till systern, kyssre hennes hand och betraktade henne ömt och wes modigt. — Af, du lila älskade, söta barn, du må ej hafwa sådana tankar, du skull wara glad wid lifwet och wardera hwad wi hafwa. Nu will jag spela för dig och sjunga en munter wisa. Clara lyssnade uppmärksamt till den wackta, flangfulla stämman och under det hon betraftade sostern med beundran och glädje, rods nade hon öfwer att hon talat få djerft och för rebrående till henne, fom bon i werkligheten ansåg waxa så mycket öfwer sig. — Et, Anna der fom bestämdt en wagn! — Hwem kan det wara få sent? hwad nu, Dessa ord ställdes dels till tjenaren och dels till en liten resklädd dame, fom följde firar efs ter honom. oo Det war en liten warelse med ett rödlett smilande anfigte och ett par skarpa ögon fom forskande öswerforo både rummet oc perfo: