Helsingborgs-Posten – 15 april 1864, sida 2

er, mina herrar, redan efter några weckor has de hon funnit min werklige fader lika wedere wärdig som min upvgifne fader intressant och — sånken eder denna skandal — hon rymde med den sednare. Några år derefter förnam baronen alt patet flyr till Amerika. Denna förargliga händelse öfwerlefde han ide länge. Jag stackars kräk hade nu, i stället för twå fäder, alldeles ingen, och miu moder, egentligen twå männers hnstru, war ide någonderas ens ka. Hwad min naturlige sader u betalt, bade den onaturlige medtagit till Ametika. Hon dog af grämelse oh jag inlemnades å ett barns bus. Denna anitalt behagade mig i längden få litet art jag, ide fullt tolf år gammal, en wacs fer morgon sprang min wäg. Trött, hungrig och med fårade fötter hamnade jag om aftonen i ett liter klockaredoställe. Klockaren war en förträfflig man; han behöll mig hos fig, ocb jag har honom att tacka för allt hwad jag fan, år och har, få litet det än må wara. Jag blef en duktig Eodargvåfe och gladde mig åt min tillvaro. Efter den förträfflige mannens död fattade jag det beslutet att bese werlden. Jag ftöflade gladt i wäg. Men huru långt tror ni, mina herra, att jag fom? Idelångs re ån hit till denna socken, hwarutom jag äfs wen ide på fem och tjugo år warit öfwer trenne mil i omfrets. Föreställen er! jag ins träffade här just wid den förre klockarens bes grafning, och jag bewistade den. Hans otrötts liga enka faun fig så hedrad och få rörd dere af,, att hon redan påföljade dag erbjöd mig den aflidnes platå, notabene provisoriskt, på hennes answar och i i fall jag skulle funna was ra få wäl socknen fom henne sjelf till nöjes.