Helsingborgs-Posten – 15 april 1864, sida 2

att den 24 i denna månad lunna inmönstra och gå till sjös. — Kugfartyget Kronpriansessan Lonise har i dessa dagar blifwit för danska regerinz gens vräkning befraltadt för tvenne månader for trupps andra traucporter, och har jran Oscarshamn, der fartyget warit intaget i docka, redan afgått till Köpenhamn. — Gun swensk friwillig från Ercoro ffrifs mer från Köpenhamn den 31 Mears till NRerites Rya Atiahanda följande: Genom en händelse hade jag blifwit betant med en ung dansk, ons ställd wid finansdepartementet, hwilken wänlis gen inbjöd mig att hos sin moder och fin fiyffader, professor Å. dricka the och der passera aftonen sijta dagen före min afresa till regementet, förlagdt i Sönderborg nära Dyppöl. Då 11g innerligt saknade familjelifwet och gladde mig ut lyckan att få tasta en blid uti ett danskt hem, få mottog jag inojudningen med tacksamhet. Klockan halj åtta begaf jag mig till Filosofengang n:r VO, och blef af min unga män Henri VB. införd uti hans familj oc prefentes rad för flere äldre herrar och unga damer, alla swartliädda till följd af den ännu pågåcude tungssorgen. Alla woro fjiitigt sysselsatta, fingrarne gingo fom lärfwingar, fon du gissa hwad de gjorde?, Jo, repade scharpi åt de fårade jenserna. Afwen jag deltog i arbetet: men det gick slätt, emedan dertill fordrades ett wisst handlag och tälamod. Konversationen, hwaruti alla deltogo, war mycket liflig. Frun i huset bellagade, att den danste twvinden ide war jä modig fom den polsta, fom sjelf med gewär oc) fabel deltog i frihetsstriden; herrarne talade politif, och fiera frågade : IRaar kommer fivens sle Herren? Under det jag konverserade med professor W., fom sjelf är en berömd poet oc) ifrig standinav, om litteratur, malares och dildhuggares alster i norden, framträdde till mig en f ölen B., min wäns fyfter, och, helt öfmers rasfande bad mig emottaga och under striden wid Dyppel bara ett par mycket wackra och stköna pelsmuddar, stickade af henne sjelf. Att jag blef rörd oth med endast en handterckning och några få, hjertliaa ord tunde uttrycka min tacksamhet, ma ej befinnas underligt. KI. 10 bjöd jag armen at wärdinnan wid utmarschen till matjalen, der en rittig tycjupt war uppe dukad. Wart swensla smörgasbords talrika små asiectter gingo flitigt ur hand och i hand. Wi suto nemligen alla till bords. Jag blef bjuden både på (snapsen, öl, portwin oc) swensk punsch, hwilfen seduare äfven damerna läto jig wäl smäaka. De skrattade mycket, da jag omtalade, att jag jemte några anora swenskar fåne ma dag på en restan:ation, efter matsedelu, hade reqvirerat en rätt med namn or veentöfe fugten, under förmodan art detta fulle wara någonting serdeles rart, och i stillet oiefwo mi öfwerraskade af att serveras med helt sinspet tallops. Portionerna woro få stora, att 4 personer funde bli mätta af hwardera. Wi orkade ej åta något, utan fade blott: 7ocd! em wi hade denna lalopsen i baracken wid Dyppel om 8 dagar; men detta hor till de Jromnia önffningarnes antal. Efter supen fortfattes charpireptingen till tl. half 12, då en ganska ansenlig hög deraf blef inlagd i en korg, hvars efter jag tog afsked, innerligt tacksom för en angenäm afton I ett danstt hem. Nu får jag mycket att göra med att lära känna den tapvre, 11; modige jenjew, men fa fort jag dlifwit något H 1 . Å LL EAA AE —