Helsingborgs-Posten – 30 mars 1864, sida 3

Han gjorde såsom profeten söreskrifwer, han gick till myran, säg hennes seder och lärde. Han lärde framhärdandets lexa. Alla goda och stora män i werlden hafwa lärt denna lexa, od) den är en bland de wigtigaste, wi funna lära wåra barn. Ett fruntimmer gick häromdagen förbi en reps slagarebana. Wi ena ändan af byggningen jåg hon en nioårig gosse, fom wände ett stort, stort hjul. Han måste wända hjulet fem timmar om dagen, od) fit blott 25 öre för hela dagsarbes tet. Men han hade en fattig sjuk moder hems ma, och han war glad att sanna göra något för att hjelpa henne. Min lilla wän, sade frun till Honom, blir du eldrig trött wid att wända det stora hjus let? 3o, fru, ibland, swarade han. Sod hwad gör du då? frågade hon ånyo. Sag tager till den andra handen. Det war ett gost swar. Det är hopp, att den gossen skall flå sig wäl uti lifwet. Må wi lara wåra barn att taga den andra hans dew. Må wi lära dem att ide gifwa upp far fen, eller wisa missnöje eller gråta, då det börs jar tännas beswärligt, utan taga till den andra handen; ihärdighet i det goda kostar på föttet, men jtärter anden. Jhärdighet i sma ting bereder och till att framhärda i de wigtigaste ting.