Helsingborgs-Posten – 14 mars 1864, sida 3

landets tjenst. — Men ni, Rosa, — tv nu ba wi talat tillräckligt om mig — år ni nöjd och vde lig? Underråtta mig om Pet fom ni endast ojuändig: antvdt i edra bref; :å jag fer desja nuss af orkade sårar fom rinna öfver e dra finder, tror jag nässtan ur har döljr för mig i edra bref nagon del af sanningen, och att ni för att skona mina kårslor inte beskufwit er stållning fadan den är. Om få är, Nosa, har ni gjort bra orält; betraftar ni inte mig fom er bror, fom er bästa wän, och kostar det så mycket på ert hjerta att uppriktigt anförtto mig alli? — Af, bästa Hector, ni har gissar rått; jag har me haft möd an afmåla alla frärigbes terna i mir belagenhet ... jag war råd an göra er ledsen . . . Men sedan i morgse har Det händt fi modet saker ... att efter lyckan att ba tvåffar er, fan der för mig inte finnas. någon lifligate och förre än att få anförto er mina sorget oh anrova er min beskodd. — Anropal Nosa. hwilfer ord ni begagnar. MW jag inte min mord represeniant; bon de: skyddate er barudom, det tillkommer mig att der stdda er ungdoms jag fall sorisälta hennes werk; det år min pligt oh min åra tala får letes ide om att anropa mig ... — Nå wål, Hector ... — Wi åro ide på något tjenliat ställe för att famtala oc) det fer ur till att bli regn; låt oss gå in på det der faffehufet. Det år et ställe fom ni aldrig besökt, men en gång år ide någon wara och för öfrigt, med mig har ni ingenting att frufta ... De gingo in på ett kaffebus wid bules warden Momparnass. Mid denna tid på dar gen äro desja slags inränningar ide mycket besöfta af gäster. Siället war nåstan ete ech