1:sta), ämnade man kassera heuom, men Har bad att få stanna och han stannade också mid sitt tompani, er han snart blef dekant för fin jtora ifwer oc pligtkänsta jasom soldat. En dag, du hang bataljon lug i Slesvig, blef han jemte 49 andra utskickad på ffansarvete. Det frös startt den dagen och de andra wände om igen till staden utan att arbeta, men Paludans Muller stannade qwar på sin post och gick ej ifrån sitt arvete förr an arbetstiden war slut. De 49 blefwo ftraffade med att uttommenderas allra först till arbete och den rafte frudenteu, jåsom kamraterna fallade Honom, blef belönad med att ej oftare uttommenderas. Sedermera utmärkte han sig i striden wid Bustrup, men met dock mid Oversö, hwarom ett bref dere vorefra meddelar följande: PaludanzMudlter skjöt, liksom förra gången, flitigt på fienden, men föll, lätt traffad af en gewärskula i laret. Det war ide tid att genaft samla upp de få rade — oertill war tulvegnet för starkt — od jag fom ej mer thag honom, men plötsligt fåg jag BatudansMiter resa fig upp och förta med of andra mor fienden. Han stogs tappert med oajonetten och då den gick af, började han så. som en rasande flå omtring fig med gewårsfoljwen. Wi måste dock, tywärr, retirera och i stridens hetta lade jag ej märte till Paludan, Miller; förft då wi mälvehållna kommo till Sönderborg och ställde upp oss der, fick jag meta att han satnades. Wi trodde följattligen att han stupat eller blifwit tagen till fånga. Hur förwånade blefwo wi emellertid ide, då wi ett par timmar derefter hörde att han kommit hals tande till wåra förposter och af deosa blifwit förd till Als, der han lades på Augustendorgs lafsarett. Som mi i dag mäste ge of af här ifrån har ej fått tala med honom och höra hur han räddar fig. Det war eu af förfta rege meutets många tappre, fom gifwit de Meze det bewis han önskat få, nemligen, att Köpen. bamnarne sörstå ej blott att ffråla, utan och så att släss.