min mor, fom jag älskade få mycket. Detta: återger mig min frihe: oh påminner Mig om min första kallelse. Jaga will blifva soldat och fowmer till Paris enkom för att såtta denna plan i werkitallighet. Om ni frågar min, Rosa, hwarför jag rest hundra lir for ant uträtza något fom jag lika bra funnat göra i Lyon, fom i hufwudstaden, få swarar jag att jag ine te wille bestämma mig innan jag talar med er derom och inte stiga ombord för att gå alll Afrika uran an säga er farwäl. — Huru! Hecior, ni soldat! — Hwarför inn? Min far war soldat och det hindrade bonom inte att bli general och kommendör af hederslegionen. Der är wål sant att jag år imgufpra år och an ban inte war mec ån serton år når han tog renseln vå ryggen; men få finud också Afrifa för alt ers säna den förlorade tiden, om iag försätrar er, Rosa, att jag Fall hanmtera qemwåret med wer hän:ötelse ån lnen. or at biwenakens eld in e fall komma mig att salna der lugna lifwet vå kontoret. — Ad, min bästa Hector, jag ber er, tänk er wål för innan ni tar et få förnvifiadt steg, utropade den Unga flickan och iryckie häftigt hans arm mot sin. — Alli år noga öfwertänkt, Rosa, varade Örn ob för öfrigt år mitt beftut ide alls få förtwifladt fom ni tvdå tro. Det år mirt iycke fom driver mig ut i kriget och inte orur i handeln. Jag harsstammar från en foldats slägt; men låt göra mig till ba delserpedi, jag upprepar det, trots mina egna böjelser och önskningar. Min mor lefwer icke mer, handeln år för långa tider förlamad i Frankrike, jag Återtar milt oberoende, oc det första bruk jag vill göra deraf, år au egna mig äl fådernes