Gossar, flickor om hwarandra — högtidsdragt oc högtidsmine — sägos glada ditåt wandra, längtade att komma in. Samlade nu äro alla, belsningar och the förbi, klarinettens toner skalla, lilla fot nu är du fri! Blickar glänsa, lockar flyga i en glad oc brokig ring, barnen, förstzen smula blyga, fladdra nu fom fjärlar fring. Muntra lekar, spran och löjen stundom lösa dansen af; blommor äro alla nöjen, plocka; snart de falla, af. Men bak salsdörrn i en springa twenne barnaögon le: busets ipring:ös, lilla Inga, bar fått lof på stäten fe, veäna föra små Guds englat hwiskar Jaga rörd till fur! efåjom liljor uppå stänglar lysa de så grannt förwisst. Och hör bara på den lilla der, fom spelar Fört-pian, tonerna fom perlor trilla oc hon sjunger fom en swan, Der går en och talar Franska med wår QUJernanrs-mamfel — nej, jag tror jag sjelf will dansa wid allt rart jag sett i gwuall!