de och icke redan blifwit qwäfda af röken eller förbrända. Der, hwarest kort förut de förnäm sta af stadens innewånare, de qwinliga medlems marne af landets första familjer och deras bes tjening warit samlade, jåg man nu inom ett par timmar intet annat än förtolnade lik, foms liga uppstaplade i högar, andra liggande tnäs böjande i rader. På den öfwer de döda uppe rattade listan, läser man bland annat, att fig nora Caome de Ovalle med fem döttrar farit twå tjenarinnor omkom. Mannen, Don IUcs cardo Ovalle, hwilken ej war med i tyrtan, lunde ej öfwerlefwa förlusten af Hela fin familj. Han dog fort derpå af sorg. Många dylika fall omförmålas. Beråttelsen om grasligheten wid denna fasansfulla brand öfwergär all bes skrifning. Till denna ohyggliga händelse knyta fig åt: ffilliga biomständigheter, derwid det tatholska presterstapet spelar en förbannad rol. Genom sakristigan fanns en utgång, hwarigenom måns ga skulle kunnat rädda fig, men denna utgång stängdes för de olyckliga offren, och medan tur fende af dem under förfärliga plågor utandade sin sista suck i kyrkan, räddade presterna på denna wag åtskilliga fyrko-inventarier, gamla beläten och annat skräp. Deribland befann sig äts men en brefläda, i hwilken det lättrogna folket plågat nedlägga bref till den heliga jungfrun, på hwilka de skurkaktiga presterna sedan lemnat swar i den heliga jungfruns namn. Alla dessa prefterliga bedragerier ha framtallat den största förbittring bland Chilis befolknina, som nu, om ide förr, fått ögonen öppnade för den raffinerade egoism, fom utmärkt och utmärker hela pafwewaldet och alla den katholska religionens förtunnare, hwilka här till och med haft den skräckligheten att håna de olyckliga efterlefwande genom att förklara, att jungfrÖ Maria af kärlef och nåd lät denna eldswäda uppkomma, för att fralsa alla deras själar, fom trodde på hens nes obefläckade aflelje. — Ett par auekdoter från upploppsdagars ue i Köpenhamn berättas i Sn.-P.: Då massorna i Lördags (deu 6) samlades utanför konungens palais i Amaliegade, fade den lille prins Waldemar till drottningen: Mamma, är det tyskarne fom fomma? — Drottningen yttrade då til omgifningen: Nu tager jag gossen Hå armen och går ut på altar nen om fager: Min lille gosse frågar om det är tyskarne som komma. — Man afrådde henne dock för att göra detta, som tunnat utfalla godt, men möjligen också illa. Medan massan stod och skrålade utanför par laiet, öppnades en gång porten och ut trädde en fin, elegant man, fom synbarligen hörde till don högsta tretsen. Böbelu trängde sig omkring honom; men han gick lugnt from åt trottoiren och de ropade rundt omkring honom: Lefme Carl XV, fom man funde finna för att förs arga honom. Omsider stannade han och yttras de på ren och tar swenska: ÅÄren I Danske män fom ropa få?7 — Pödeln blef försagd och ifrålet tystnade ögonblickligen. — Kgl. Teaterns i Köpenhamn repertoire: Tisdag: TSvög itte dermed och Jntrigerne; Onsdag: Den stumme i Portici; Thorsdog: De Utvöltelige och Liden Kerften; Fredag: Nosa og Rofita och Aoctatten; Lördag: Spög ilte dermed och Scapins Skaldestykker. — — — — — —