För Lördagsqwällen. Dagsarbete. Jntet i werlden ger själen mera munterhet, intet gör of stickligare att njuta lifwets fördes lar, äfwenfom att fritt jördraga def mödor, cller fastmer, intet i allmänhet fröjdar, lifmar oh stärker wärt hela wäsen jå kraftigt, fom upps fyllandet as wår pligt. Det gifwes ingen mennista i werlden, hwilken ide, efter mattet af fis na krafter, har fig ålagdt ett bestämdt dagsarhete för sitt lif, hwilket de flesta, i den mån de bemöda jig om insigt deri, mer eller mindre fullgöra, ganska få helt oc hållet försumma. Wi lefwa endast i den mån wi ändamålsenligt sysselsätta of En ändamålsenlig, jemnt fortfarande sysselsättning är wårt dagsarbete och wårt sanna lif; ändamåälswidrig sysfelsättning hör ice till lifwet, utan till def förkortande, är en stymoning af detsamma; hon innefattar hos sig ei nagon del af lifwet, nemligen hwarten sann werksamhet eller fann njutning, utan blott lidande, sjuklighet och krämpor, hwilkas följd är frafternas bortdöende. Den, fom förrättar fitt dagsarbete, den, fom utan uppskof gör det, wars till just nu tiden och hans inre krafts rena bes hof drifwer honom, han trifwes, hans inre mä fen utwecklar fig och widgas, werlden emottager honom wänligt samt hyllar och wårdar honom, såsom sin wålgörare, som sin prydnad, liksom han deremot i sig upptager en klar och glad bild af werlden. Vitt ett kraftfullt träd, rotar han fig i jordens moderssköte och drifwer fritt och med fröjd fina grenar mot etherns ljusa