Article Image
neg blid, fom förut. war så talande, år död för allt — utom för honom. Du fer henne sätta fig i hang knä, fysfa honom utan alt der minsta tänka vå, att det finns någon fom wid denna syn, detta ljud spritter till, vleknar och blyges. Skall du sorafta henne? Nej du har ingen räuighet dertill; när hon följer fin bös jelse, få uppfyller hon också sin skyldighet. Bavs på och mamma, syskonen, de tillkommande fwår: föråldrarne, främmande perfoner af hwilka rums met år fullt, fe alldeles detsamma fom du, och rånfa de någontig, få år det: det skall få war ra; men för det mesta tänfa de ingenting alls Du år i minoriteten, i den mest absolula mi: noritet, w du år ensam — du har tappat din sak, till och med utan votering, utan laga ran: fafning och dom — och skall blott göra dig löjs lig genom att tala om en prosses, fom blifwit afdömd i sista instansen och wunnit laga kraft. En sästmö är, fom sagdt, er underligt ting. Hon år ide road af att dansa, icke af antfjuns ga eller spela, ide af att gå på spektallet. Hennes piano får få stängdt wecka 1 och wecka in, förutfott an ide hennens fästman ber henne sjunga eller spela. Hon gör dci blott för att göra bhonom till wiljes, och blir nästan förargad, swarisjuk på sitt pi ano, ty hon iyder det år underligt, att har kan bedja benne sätta fig der framför, då har likwäl frulle funna få ha henne i knät och — ja, tala om framtiden, hwilken färg de skola Ha på möbelipget i förmaket, hwilken auklion de skola gå vå för att föra porslin, med hwils tet mjölkbud de skola ackordera om leverans aj mjölk? Sällstaper toa henne ej mera, hon ins tresserar fig till och med ej mera för fin toilett. Du mårfer att det är förbi med henne, totalt

15 februari 1864, sida 3

Thumbnail